Björklund, utbildningspoliktikern som glömde bort barnen!

 

Ibland önskar jag att man kan ruska om folk och få lite vett i dem. Folk och folk, Björklund slår ibland allt. Han är gammal militär, men tror sig ändå veta bättre än både forskare och alla pedagoger som jobbar. Jag älskar mitt jobb och jag tycker att man måste ha olika bedömningsmaterial till våra elever för att se så att de inte missar något. Men att det sen slår över så att han ska överreagera och göra så att vi lärare får mer och mer administrativt, vilket i sin tur gör att man lägger mindre tid på planering, det är något jag inte kan förstå. Trodde vi var där för eleverna. Om nu alla "prov" ledde till något bra så hade jag varit den som gått i bräsen för fler prov. Men tyvärr, det finns inte pengar att sticka till extra om elever "missar" på nationella prov mm trots allt snack om extra hjälp mm.
Om nu betyg hade gynnat eleverna så hade jag också gått i spetsen för det, men forskningen säger ju precis tvärtom. Fast det är klart Björklund vet ju bättre än både oss pedagoger och forskarna, eller?
Kommer att fullfölja mitt uppdrag att skriva betyg, kommer att vara väl insatt i det och ha bra koll på vilket betyg vilken elev ska ha. Men kommer inte att skriva det med glädje i min själ. Det enda jag kan hoppas är att jag kan få vissa av mina elever att förstå att det skriftliga omdömet är det som de ska läsa och sätta sig in i, att de utvecklas utifrån sin kapacitet samt vem de är. Betyget är bara något ovanifrån som glömt att människor är olika och behöver olika lång tid på sig att lära.

Barn är barn, de har INGEN nytta av betyg förrän de slutar nian (och endast då för att komma in på gymnasiet.)

Känner mig så duktig ;).

Jaha man börjar se slutet på mitt trappprojekt. Vilket jobb jag tog på mig, men vet att jag kommer att vara nöjd sen och dessutom stolt över mig själv. Fattar knappt att jag klarar så mycket själv (trots en del pauser pga min astma mm). Har ju aldrig tidigare renoverat någonting. Detta för att min fd var överjävlig på att renovera och fixa med hus. Det han inte klarade av var det inte många som klarade av och fint blev det. Det gjorde att jag aldrig tog mig an något projekt. Men sen vi gick skilda vägar så har jag ju FAKTISKT klarat av en hel del. Tapetserat, renoverat två rum, målat om huset (tillsammans med goa vänner till stor del också), målat och fixat till ett badrum, börjat med groventrén och trapprenovering. Jag kan ju :D. Visst, det går inte fort fram, eftersom jag också prioriterar att leva, men jag har ju tid så varför stressa. ASG. De två nyaste projekten kommer att göra mig ännu mer glad över hur fint jag kan göra det. Visst "fuskar" jag lite här och där, men det är så det får vara för att jag ska klara av det.
Hoppas att ni också får känna er duktiga och var stolt över det ni kan. Var inte rädda för att testa på nya fix, klarar jag det så klarar ni det. :)).
Kramar till er alla

Härliga dagar, underbart lugn i mitt hjärta.

Jaha först tänkte jag bara berätta att jag idag har varit i sms-kontakt med min fd och det på ett sådant bra sätt. Vi har kommit överens om saker som vi tidigare inte löst, det har verkligen känts som om att det har varit sms med "snälla tankar". Och det är många sms som vi har skickat till varandra. Både om det där vi ville lösa och om sonens sjukdom. Att man kan känna sådan glädje och värme efteråt gör att man förhoppningsvis kommer att sova mycket gott i natt. Det var så länge sedan jag kände sådant lugn i min själ vad gäller detta och det gör att jag nästan vill gråta av lycka.
Sen bara måste jag berätta lite om min resa, då jag var på Irland med en väninna. Vi passade på att prova lite Guinness, till och med till soppa. Det smakade delicious ;). Fötterna våra fick jobba rejält för vi var ute och gick, både i Dublin, (där man fick direktiv om att titta åt rätt håll, kanske tur det med tanke på vänstertrafiken :) )

                                                                                                      

och vid Cliff of Moher. Om ni ska till Irland så tycker jag absolut att ni ska besöka Cliffs of Moher. När blåsten tog tag i en så blev man påmind om sin litenhet i världen. Helt skrämmande, fantastiskt med underbara vyer. Två personer hade redan dött där i år och 18 förra året (fast de hade nog gått utanför där man inte fick gå). Trots detta var det magnifikt att vara där.
                                     
En resa som jag gärna rekommenderar och är man dessutom singel och inte har varit på Irland så ska man ju passa på i september då det är matchmakingfestival där. Själv ska jag åka någon annanstans nästa gång, men som sagt annars passa gärna på, kärlek är ju aldrig fel <3 <3

Varför ser vi så olika på saker och ting??

Ja då lyckades han igen, hitta ett kryphål och kasta skit på mig. Vi ser olika på saker och ting. För mig är det självklart att man tar reda på saker, medan han tycker att man sak få veta saker från andra. Denna gången gällde de en SM-tävling som vår son skulle åka på och som vi båda vetat om i flera veckor. Han tyckte att jag skulle meddela vad som skulle tas med mm, medan jag såg till att få veta. Ja det är väl så livet kommer att vara ett tag till. Får väl helt enkelt tänka på att vi är olika och försöka att ha det i tanken oftare. Tilläggas kan att sonen vann ett SM-brons :)).

Det som även denna gång visade sig var mina fantastiskt underbara vänner. Alla som skickar sms, ringer och visar att jag är värd så mycket mer än att kastas glåpord på. (Glad att jag inte kastar något tillbaka). De bara finns där, det enda jag behöver göra är att visa att jag behöver dem. De fyller kanske inte min soffa, som en av mina vänner skrev till mig, men väl så trängdes de i mitt hjärta. Och det gör de verkligen. Ja, kanske inte trängs men finns där med sådan värme så att jag verkligen känner att min själ, efter lite smällar, snabbt återhämtar sig och läker mer och mer.
I morgon åker jag med en av dessa vänner till Dublin för att bara vara och njuta. Därefter ska jag hem och se till att umgås med min vänner igen för ingen kan vara rikare än jag där.
Jag försöker ge mina vänner den kärlek som de är värda, jag tror och hoppas att de också att känner det. Det jag nu vill hitta snart är en man som kan få ta del av all kärlek som jag har att ge. En man som ser mig för den jag är och som gillar att kramas. .Enligt ett medium ska det ske detta år eller början på nästa år. Det är så synd att jag inte får slösa den kärleken redan nu. För kärlek ger så mycket till alla människor. Så mina underbara vänner, för min skull, sprid lite extra mycket kärlek och några vackra leenden till dem som inte får så mycket kärlek. Varma kärlekskramar från mig.

Den trista fredagen!

    

Varannan vecka är det den trista fredagen, för då försvinner mina pluttar till sin pappa. Och vissa människor har sagt till mig, vänta snart så känner du att det är skönt att vara själv. Men den känslan har inte kommit än. Jag blev inte mamma för att ha dem varannan vecka, jag blev mamma för att jag ville ha barnen hos mig. Nu är det inte så att jag inte fyller veckorna utan barnen med liv, för det gör jag verkligen. Jag har nog aldrig gjort så mycket för mig själv och att jag ska må bra som jag gjort sen jag skildes. Trots detta gillar jag inte dessa veckor, jag känner mig inte riktigt hel.
Denna helg är full av saker, ska förhoppningsvis kolla på husvagnsplats vid havet i morgon. Havet är något som jag saknar jättemycket. Att gå ner och ta ett morgondop, att strosa vid kanten och känna brisen, att känna alla dessa lukter. Så nu försöker jag se till att få lite av det i alla fall. Som sagt var jag lever!
Denna veckan var jag jätteglad, för en sådan "tramsig" sak som att se min fd skratta och le. Trots allt han gjort mig så lider jag av att vi är osams. Jag önskar så att vi någon gång kan bli vänner igen, förstår inte dem som fortsätter att hata. Jag kommer dock arbeta i den riktningen först när han visar att han är ledsen över det han gjorde. Så det lär väl dröja. Säkert någon som tänker, men du har väl också gjort saker som uppfattats tokigt/fel. Ja det har jag garanterat, men det är saker som jag kan stå för och berätta för mina barn, mina föräldrar och mina fd svärföräldrar.
Men åter till att få se min fd att le. Vår yngste son och jag skulle åka från jobbet/skolan och sonen ville köra mig på sparken, ( spark är en underbar uppfinning by the way ;) ), vi skulle se hur långt han orkade att sparka med mig. Precis då kom min fd och klev ur sin bil. Sonen och jag skrattade gott, jag kollade på min fd som faktiskt kollade tillbaka och skrattade. Det kändes gott i hjärtat för jag vet ju att han har massvis med fina sidor.
Tilläggas kan att sonen inte sparkade mig så länge för det blev för tungt. Fniss :D.    
                                           
                                              

Dubbelbottnad känsla!

Fasa, men samtidigt glädje för sonen. Har idag fått veta att nu tar han steget och flyttar till sin pappa varannan vecka. Det kommer att bli såååå tomt. Visst kommer det att vara skönt att inte behöva tjata så ofta, men hade hellre tagit tjatet än tomheten. Gillar ju inte alls att vara själv, hoppas att jag kan finna lugnet i det så småningom. Tur att jag har lite projekt på gång i huset och att en vecka går ganska fort så att han och småsyskonen åter kommer till mig.
Att det är dubbelbottnat är för att samtidigt som jag är en person som gärna vill ha för mig själv, så vill jag naturligtvis att min plutt ska bo hos sin pappa. Jag vill att han ska få ta del av alla de fina sidorna som hans pappa har och känna sig mer hel igen. Det är därför som mina känslor är så delade.
För helt ärligt jag gillar det inte, jag vill ha honom hos mig varje dag. Jag vill "bråka" med honom för då finns han ju hos mig. Det bara att inse att jag kommer att gråta av kärlek och saknad, men eftersom det är rätt att gråta av saknad så tänker jag inte ha dåligt samvete för att mina tårar kommer att trilla. Utan jag kommer att låta dem rinna och samtidigt känna hur värmen och kärleken till mina barn kommer att fylla min själ.

Kallt!

Jaha idag har man fått lite gjort, med tanke på kylan. Var minus 32 i morse och då känner man inte för att gå ut. Inte ens "Bettan" vill vara ute och åka, hon strejkar just nu. Hoppas att kylan släpper sitt grepp snart så att vi kan få campera ihop igen ;). Är inte så beroende av bilen som tur är, annars hade jag fått fjäska för någon så att jag fått hjälp. Men nu kan jag lika gärna vänta. Fast det är klart, hade varit skönt att ha den ikväll då jag ska till mina underbara vänner och ha en mysig kväll. Skönt med tanke på att barnen inte är här. Så det får bli några glas av något gott istället. Och sen klä på sig riktigt ordentligt för att inte frysa, eller hålla tummarna för att några av mina andra vänner ska ta bilen så att de svänger förbi här.
Har som sagt jobbat en del idag, håller på att slita bort heltäckningsmatta från trappen och det är ett pissgöra helt enkelt. Men skam den som ger sig. Tar lite och lite i taget. Får ta den tid det tar. Samtidigt har jag också börjat med min groventré, så idag målade jag tak. Därefter var man ganska "grå" i håret. Tur att det gråa gick bort i tvätten. Tänk om man kunde uppfinna något som tog bort det gråa hela tiden då hade man nog varit rik.
Men det får någon annan uppfinna för jag har inte tid nu. Mitt mantra är för tillfället; sova, jobba, äta (enligt GI), crosstraina och jobba trapp. Vännerna glömmer jag dock inte bort, för de är det viktigaste jag har näst efter mina underbara barn. Mina vänner är guld värda och helt fantastiskt underbara.