Trött och sliten!

Jaha dags igen att känna sig sliten och trött efter jobbet. Och inte detta för att jag har ett slitsamt jobb. Visst kan det ibland vara arbetsamt men samtidigt trivs jag och har, för mig, det mest rätta jobbet som finns. Men nu var det dags igen. Min närmsta kollega är sjukskriven. Har på tre år bytt kollegor tre gånger samt fått några vikarier däremellan. Det är tur att jag och eleverna har fått behålla varandra :D. Skämt och sidor, känns tufft. Att dessutom min kollega inte vet vad det är som är fel på henne, gör mig ännu mer oroad. Har varit nog med ledsamheter nu, får hoppas att det är något "enkelt" som går att kurera relativt snabbt. Då hon varit sjuk har jag indirekt några dagar arbetat för två, fått in en annan kollega tillsammans med elever och lite annan hjälp, en kollega som gärna hjälper till, som tur är för annars hade jag nog inte orkat. Tur man har lätt för att göra schema mm och tycker det är kul. Men saknar någon att bolla med när jag gör LPP mm, någon att diskutera vissa saker med.
Den enda fördelen i det här är att jag, i alla fall tillfälligt får ha min "gamla" kollega med dottern som fick leukemi som vikarie. Att få skratta och ha kul med henne ett tag kommer nog att lätta upp min trötta själ.

Först tänkte jag bara gnälla men sen så tänkte jag om!

Jaha, det tar tydligen aldrig slut. Får fortfarande, men mer sällan ska sägas, sms som får mig att må illa långt in i själen från mitt ex. Direkt när jag får det så mår jag så illa, vad är det som hänt som gör att det måste vara så här. Men nu har jag kommit så långt att jag, faktiskt, lättare skakar av mig dem. Visst blir jag arg, ledsen eller kanske det rätta ordet är besviken fortfarande, men inte lika länge. Den här gången gällde det något kring vår son och hans diabetes, trots att jag gör allt för sonens skull men fick en känga för att ja, jag vet inte vad jag ska säga vill att sonen ska få det så bra i sin nya skola som möjligt. Som tur är har jag också kloka vänner som ser vad jag gör och finns för mig. Dessutom är de så kloka och öppnar mina ögon för det jag ska fokusera på. En väninna skrev, att det är så många som vet att allt jag gör är för mina barns bästa och att det aldrig kommer att ändras. Värmde mitt hjärta så gott. En annan väninna skrev, eftersom jag hade hennes son, två av mina hjärtan samt en kille till i husvagnen, att jag bara skulle titta vad jag hade nära mig och fokusera på det. Så det var vad jag gjorde. Njöt av att få en sådan kvalitetstid med dem sista veckan på sommarlovet. Tog mig verkligen tid till att njuta av varje stund med dem. Att se dem leka själva medan jag tog en kopp te, att ha trampebilsrace mot dem, spela spel och nummerkubb med dem, ja helt enkelt njuta och ta tillvara på varje minut. Det är sådant jag ska fokusera på . Det andra kommer jag nog aldrig undan, men ju bättre jag blir på att se allt underbart i mitt liv, desto mindre ont kommer det andra att göra. Så välj några härliga moment i ert liv som ni fokuserar på när det kommer mindre bra stunder så blir de mindre bra stunderna inte lika jobbiga.

Kramar till alla underbara människor.

Vad är det som saknas i min kropp?

Sitter nu i förtältet och tänker på vilken underbar sommar jag faktiskt har haft, för det har jag trots hur det känns inuti mig. Vad sommaren har gett mig kommer jag att skriva om  en annan gång, just nu kände jag att jag behövde skriva av mig kring mitt inre. Trots allt som  hänt av roligheter, resor, vänner mm så känner jag mig trött och håglös. Ja, inte när jag umgås med folk, men så fort jag är ensam. Därför har jag valt att vara mycket ensam för att se om lugnet kan ge mig en större visdom. När jag har folk omkring mig så mår jag så gott och har så kul, men vad händer med mig sen. När jag sitter för mig själv och faktiskt egentligen har det ganska skönt.

Jo, jag blir trött och orkar inte mycket alls. Jag försöker, genom att gå ut och gå, njuta av varje minut av härliga saker och ser mig omkring. Njuter av böcker och filmer, OS mm. Njuter av god mat varje dag och av att se människor i alla de slag. Men ändå är jag, trots sex veckors ledighet nu  och mycket ute i solen, trött och sliten när jag är själv.

Så kanske det är något som saknas? Sitter och funderar på vad, behöver jag någon medicin som saknas i min kropp. Tycker att jag borde få i mig en massa endorfiner, sjunger varje dag, för Caroline af Ugglas har berättat att forskarna har kommit fram till att sång och musik lössläpper fler endorfiner. Är ju inte en person som knaprar tabletter om jag inte måste, men kanske det nu är så att jag måste. Att trots att jag lever och mår gott, behöver en extra liten push? Fast innan jag ger mig på mediciner mm, ska jag testa på massageterapi. Kanske det kan hjälpa mig bättre?!!