Söndagens fördelar!

Det är så många som har söndagsångest, varför ska man ha det. Förhoppningsvis har man haft en härlig helg fyllt med massa kärlek, vänskap och roligheter. Låt dessa känslor stanna i kroppen även på söndagen. Förhoppningsvis har man också redan gjort de flesta helgmåsten vilket gör att man faktiskt kan stanna upp ordentligt och bara vara. Dricka en stor kopp te, njuta av lite musik och ligga i sängen lääänge. Om man nu gillar det, själv har jag för det mesta lite svårt för det. Men idag passade jag på.Tog med mig datorn och en bra film, så skönt att ta det lugnt så här på söndagsförmiddagen/morgonen. 

Annars har helgen varit en fylla på energihelg. Började fredagen med att gå på hot stonemassage. Det var verkligen rogivande och helt underbart skönt. Rekommenderas skarpt, men inte om man vill att massören ska knåda rejält. Detta var mer en "fylla på endorfiner"-massage. Jag har nog behov av båda så jag njöt rejält.

                                             

Igår var jag med vänner, pratade och hade trevligt. Jag spelade också lite spel vilket förgyller min själ mycket.
                                                        
Idag ska jag ta mig en fantastisk stor kopp te. Njuta av att bara vara och sen förhoppningsvis ut och gå med en väninna. Därefter ta mig en kopp te till innan det är dags att gå ut och njuta av att snön faktiskt faller och det är en vit julskyltning. Köpa lite lotter av min son och lite annat smått och gott.
Därför säger jag till er alla goa: Njut av söndagen. Den är helt underbar. Kramar i massor

Stress fördelar och nackdelar!!

Jaha man känner att stressen ligger och nosar en i nacken hela tiden nu. Jobbar och jobbar och jobbar, plus allt annat som hänger över en, mycket nu som sagt var...Vad är då bra med det kan man ju undra?!
Jo om man blir medveten om sin stress så kan man börja tänka på att vara rädd om sig. Om man talar om att man är stressad och tänker till över hur man kan göra för att stressen inte ska få blomma ut utan bara ge mig krafter till att orka livet så kan det ju vara en push i rätt riktning. Idag har jag sett till att jag suttit i massagestolen en stund, sett till att jag verkligen fokuserat på bara, nästan i alla fall, det som måste göras nu först för att få dagarna att gå någorlunda bra, fokuserar för att komma vidare och se till att eleverna får det så bra som möjligt.
För att inte känna mig stressad av att laga middag med så bestämde jag i morse att "Sibylla" fick bli vår kock idag. Och det lugnade ner mig en del. Att sen cykla hem för att planera lite direkt innan jag ställde mig på crosstrainern för att få igång kroppen ännu mer kändes mycket bra faktiskt. Därefter tog jag en kopp te och njöt av värmen som spreds. Mitt i denna stress försöker jag alltså se till att orka den och samtidigt ge min kropp energi. På fredag ska jag dessutom fylla på energin ännu mer med hjälp av hot stone-massage. Det låter underbart skönt tycker jag.

Olika slags helveten!

Jaha då har man nu en tuff tid framför sig. En tuff tid som kommer att kräva mycket mer av mig på jobbet, men detta kommer jag att göra om jag så "stupar" på köpet. (Tror dock inte chefen skulle tillåta det.) Kommer att göra allt för att min underbara kollega ska få det så lugnt i sitt helvete som möjligt. Att hon bara ska fokusera på sin mysiga dotter. De fick i veckan veta att dottern har en allvarlig sjukdom, en riktigt allvarlig. Så nu är mina tankar väldigt ofta hos dem. Att jag får ta några extra utvecklingssamtal, får planera lite mer och får ta huvudansvaret för våra elever är betungande men samtidigt något jag gör utan att tveka. Människan är mycket bra på att i vissa situationer klara av extra stress. Därför hoppas jag nu att allt annat rullar på ett tag, så att mina krafter kan fördelas på ett bra sätt. Mitt "helvete" är ju en bagatell jämfört med vad de nu får uppleva. Jag minns dock ångesten över när ens barn får en allvarlig sjukdom, jag minns ångesten när mellansonen blev sjuk i sin diabetes. Jag önskar att jag då hade kunnat fokusera bara på honom, men tyvärr fanns det någon person som pressade mig på jobbet vid den tidpunkten. Så för att min kollega ska orka och inte gå sönder mer än vad hon verkligen måste så kommer jag att gå till jobbet tidigare, ha fler möten, diskutera ännu mer med eleverna. För min kollega är värd all den tiden, hon är helt underbar.

Stänga igen bloggen eller inte?!!!

Fick vetskap om att trots att jag bara lämnat ut denna adress till vänner så har någon lämnat den vidare till min före detta. Så man fick "höra" ett och annat. Först tänkte jag att stänger ner bloggen men efter funderingar kom jag fram till varför ska jag göra det? Jag står för det jag skriver här, det är mina tankar till mina vänner. Om sedan någon annan vill in här och läsa och tycka till så gör gärna det men till mig och inte till någon annan. Annars skulle jag vara glad om ni inte läste den då ni inte har hela bilden. Det som var livat nu i och med min blogg var att min fd kände sig påhoppad efter vad jag skrivit. Men detta är mina tankar. Jag känner så här på grund av vad som hänt i mitt liv. Då jag har haft storsonen själv i två år vill jag inte mista honom. Därför var jag rädd att jag skulle göra det eftersom hans pappa erbjuder honom olika saker på grund av olika omständigheter. Men om man är min vän så vet man också varför jag reagerade som jag gjorde, att det är för att jag av hela min önskan önskar att sonen fått ett: Du och jag gör något tillsammans. 

Det står också i min blogg men tidigare. Jag kommer inte att be om ursäkt för det jag skriver är mina känslor. De baseras på olika saker men framför allt baseras just dessa känslor på att jag inte vill mista min son och var lite rädd för att göra det samtidigt som jag verkligen, för hans skull, önskar att han och hans pappa får en härlig relation. Läs helheten så att ni förstår. Eller låt bli att läsa. Jag har nog med mitt liv ändå utan att få en massa taskigheter kastade på mig. 

Till er som är mina vänner: Jag är så glad att ni stöttar mig och har stöttat mig. Utan er hade jag inte varit den jag är idag och hade säkert varit inlagd ett tag. Ni vet hur glad jag är över att ni finns. 

Lycklig den som inte sörjer över vad han saknar, men som gläds åt vad han har. Demokrito

Ibland är det de (för andra) små sakerna som man får glädje ifrån. Att sonen skriver att han förstår att jag kan bli besviken, att han visar att han vet vad jag gjort på sitt vis, att han nog inte kommer att försvinna varannan vecka utan mer sällan i så fall. Gissa om sådant värmer en moders hjärta.
Gissa om jag också mår gott efter en vecka där jag fått kärlek av vänner och barn. Där jag fått bara vara och där jag ser att andra ser vad jag gör. Där jag fått njuta av en spadag tillsammans med en  underbar väninna och sen lite annat smått och gott.
Gissa om jag också känner glädje över att denna helgen få njuta ännu mer. Åker i morgon iväg på en hotellövernattning på ett SPA-hotell som jag och två av mina kollegor vann. Vi ska njuta av massage, tunnbad och gott att äta och dricka. Dessutom får vi ta med oss någon. Naturligtvis hade helgen varit fulländad om jag haft en underbar man att ta med mig, men jag får ju med mig det nästbästa, en av mina härligt goa vänner. Så i morgon kväll vid den här tiden sitter vi nog, vi sex (för mina kollegor tar naturligtvis med sig sina respektive, smile), i tunnan och njuter över sjön med något gott att dricka i handen.

Livet har ju faktiskt många härliga underbara glädjeämnen, njut av dem mina vänner.

Ju mer du gläder andra desto gladare blir du själv. T Klaveness

Irriterad, irriterad men hoppas ändå!!

Jaha, ångesten kryper i min kropp. Känns så jobbigt att han, som gjort mig så illa och dessutom inte funnits för min store plutt, nu ska komma här och spela ut allt som om han funnits där hela tiden. Här har man kämpat i två år och haft ALLT ansvar. Sen kommer han nu och ska "bestämma" och domdera. Naturligtvis köper jag inte det men vet ju att sonen behöver sin pappa. Ja, han har behövt honom i två år nu. Fast mitt hjärta vill ju att min underbara goa plutt ska må så gott han bara kan och jag HOPPAS verkligen att hans pappa finns där nu och inte sviker. Samtidigt som jag blir arg, irriterad och ledsen. För jag vet ju att han då kommer att ta åt sig äran om nu sonen skärper till sig. Att jag som funnits där så länge, kämpat helt själv, ska nu få släppa detta till en som tidigare inte brytt sig. Det som också irriterar mig är att han ska försöka "köpa" sonen genom att ge honom pengar. Jag vet att kärlek övervinner pengar, men inte just nu. Sonen är ju tonåring. Förhoppningsvis vet han vad jag gjort så att jag inte får mer ord kastade mot mig, ord som egentligen är riktade någon annanstans.
Visst för att jag ska orka kämpa ännu mer så behöver jag ett andrum, men jag vill att mina barn ska vara där de är älskade. Jag kommer att sakna och sakna och sakna. Fast om detta nu är vändningen, ursäkta min skepsis (men med tanke på att sonen redan visat tidigare genom att slå sönder sin hand, missa skolan mm och inget hänt), så vet jag att det blir en lugnare och mer lycklig person så är det (nästan) allt vad jag önskar. Då får jag leva med att den andre personen som var med och skapa detta underverk tar åt sig äran eller vad man ska säga. Huvudsaken att sonen vet vad jag gjort.

Människan formas av

den jord hon växer i

stenig och karg

eller varm och generös.

Den kärlek

du ger ett barn

kommer att knoppa av sig,

blomma och ge frukt

under lång tid framöver

Anne Swärd

Så min ena halva hoppas att sonen ska få det jättebra om och när han ska bo växelvis hos sin pappa och mig, den andra halvan är mer egoistisk och vill ha honom hos mig hela tiden. Vet att det är fel men det är så jag känner, för mina barn är mitt allt.