Olika slags helveten!

Jaha då har man nu en tuff tid framför sig. En tuff tid som kommer att kräva mycket mer av mig på jobbet, men detta kommer jag att göra om jag så "stupar" på köpet. (Tror dock inte chefen skulle tillåta det.) Kommer att göra allt för att min underbara kollega ska få det så lugnt i sitt helvete som möjligt. Att hon bara ska fokusera på sin mysiga dotter. De fick i veckan veta att dottern har en allvarlig sjukdom, en riktigt allvarlig. Så nu är mina tankar väldigt ofta hos dem. Att jag får ta några extra utvecklingssamtal, får planera lite mer och får ta huvudansvaret för våra elever är betungande men samtidigt något jag gör utan att tveka. Människan är mycket bra på att i vissa situationer klara av extra stress. Därför hoppas jag nu att allt annat rullar på ett tag, så att mina krafter kan fördelas på ett bra sätt. Mitt "helvete" är ju en bagatell jämfört med vad de nu får uppleva. Jag minns dock ångesten över när ens barn får en allvarlig sjukdom, jag minns ångesten när mellansonen blev sjuk i sin diabetes. Jag önskar att jag då hade kunnat fokusera bara på honom, men tyvärr fanns det någon person som pressade mig på jobbet vid den tidpunkten. Så för att min kollega ska orka och inte gå sönder mer än vad hon verkligen måste så kommer jag att gå till jobbet tidigare, ha fler möten, diskutera ännu mer med eleverna. För min kollega är värd all den tiden, hon är helt underbar.