Fyllt på min själ!

Har nu i helgen fyllt på min själ genom att bara vara i min husvagn. Den gör att jag "måste" bara vara och har inte så många måsten. Detta gör att jag i helgen har läst ut två böcker, fått besök av en underbar väninna och hennes väninna på en kopp te :D och kollat på en del filmer. Försökte följa hockeyn via modem, men det gick inte så jag fick lyssna på att Sverige fick stryk. Jag har också strosat omkring i Söderhamn, där min husvagn nu kommer att vara uppställd över sommaren. Mycket folk ute, då de hade lite happening och vädret var med jämna mellanrum med mig ;).
Har verkligen behövt det, då jag saknat mina pluttisar som egentligen skulle varit hos mig :(, men fick åka till Göteborg och leka lite i stället :D. Det har märkts att det här med min vän har tagit mer än vad jag fattade först. Såret inuti mig är mycket djupare än vad jag någonsin anat, ibland önskar jag verkligen att min själ var till salu för det har kostat mig så mycket, men samtidigt så är min själ den största delen av mig. Kan ibland önska att det skulle synas utanpå hur mycket som har förstörts, så att vänner förstår. Men nu är inte fallet så och jag tänker inte förändra mig genom att föstöra min själ, inte ens för nära vänner. För om de inte förstår hur jag mår/har mått så får det tyvärr vara. Jag har bara en själ, och trots att det VERKLIGEN gör ont, så gör den att vissa människor försvinner i mitt liv. Det som jag ändå vet, att det faktiskt är jag som måste välja bort, inte någon som valt bort mig. Det jag också vet är att jag hellre har några få vänner som faktiskt förstår mina sår, för det behövs för att jag ska kunna läka som mest.
Var rädd om varandra och ha det dunderhärligt. Kramar i massor

Varför tänker vi alla så olika?

Har idag funderat mycket kring att vissa av mina sk. nära vänner inte förstår att man tyvärr sårar mig väldigt mycket om och när man umgås med min fd. Vet att jag kanske inte kan ställa det kravet, men när någon sårat mig så mycket som han gjort så är såret djupt och långt. Men, visst jag mår dåligt av det, sånt är livet.Tänker jag verkligen så tokigt och fel när jag känner så här. Känner dock att jag inte kan lita fullt ut på någon som först kan ha kul med mig (och vet allt jag varit med om) för att sedan ha kul med honom. Så reagerar jag. Visst jag kanske förlorar någon vän, men min själ är tyvärr inte till salu.  Det jag inte heller  kommer att göra, är att låta det förstöra mig. Jag ska blicka framåt, förgylla mitt liv med de vänner som rör vid mitt hjärta och står på min sida.