fredag 30 september 2011

Vänskap

Ödet ger oss släktingar, men vänner väljer vi själva. 
Jacques Delille

Det är så sant så. När man råkar ut för vissa saker så visar det sig att blod, ibland, inte är tjockare än vatten. Man kan väl säga att det har slagit mig ganska hårt. Då min fd varit otrogen många gånger samt gjort mig mycket illa i samband med vår skilsmässa och efter, aldrig fysiskt dock som tur är, så har jag varit tvungen att prioritera och be mina nära vänner att välja. Detta för att jag inte klarar av att de umgås med både mig och honom. Jag vet att han har massvis med fina sidor, de kommer jag aldrig ta ifrån honom, men det han gjort mig och att han inte kan be om ursäkt trots många år tillsammans, gör att min väg var självklar. Jag kan inte sälja min själ men det har inte varit ett enkelt beslut. Har många gånger tänkt på hur jag kunde gjort det annorlunda och varje gång har jag kommit fram till att om jag gjort det annorlunda hade min själ och mitt hjärta varit mer sönder än vad det är idag. 
Nu tillbaka till huvudspåret. Jag ställde alltså mitt krav, de flesta underbara människor förstod mig och finns fortfarande kvar. En väninna, trots att hon sagt att hon hatade otrohet, kunde inte ta ställning så när jag "tvingade" henne till det så gick vi skilda vägar och det har många gånger gjort ont. Men jag vet att hon förstår varför jag tog denna väg...
Men den som inte förstod och som jag också har mist är min syster. Hon, trots att hon från början visste mer än många av mina vänner, tog ställning för min fd. Hon säger själv att hon inte gjorde det, men om man festar tillsammans med min fd istället för att komma till mig när jag hade en födelsedagsfest, med underbara vänner som tur är, så anser jag att man har tagit ställning. 

En lojal vän är värd mer än tiotusen släktingar.
Euripides

Den saknaden jag känner för min syster och min vän kommer och går, jag vet att den så småningom kommer att blekna mer och mer. 
Detta för att jag har så fantastiska vänner runt omkring mig. Jag är så lyckligt lottad så att jag kan säga att jag faktiskt har minst tio riktiga vänner som jag litar helt fullt på. Jag vet att dessa underbara vänner kan jag ringa till mitt i natten. Vi behöver inte träffas jämt men de finns här ändå. Några mycket nära, några på långt avstånd, men ändå nära mitt hjärta. 


Svårigheten är inte att dö för en vän, 
utan att hitta en vän som är värt att dö för.

Tänk då vilken tur i livet jag faktiskt har som har många underbara vänner som jag skulle göra allt för. 

Denna underbara skylt har jag fått av en av mina vänner 

När jag försöker tänka positivt kring min syster och min väninna så tänker jag ofta att min fd behöver dem mer just nu. För han har så mycket mer att bära. Han har gjort saker som han egentligen inte ville skulle hända, även om han inte sagt förlåt till mig. Han behöver därför vänner för att läka och så småningom se vad som hänt. Då kommer mitt efterlängtade förlåt. Vissa människor har bara så svårt att säga dessa ord, speciellt när man sårat för mycket. Så kärlek från vänner kanske öppnar upp. Det tror i alla fall jag. 

Tilläggas kan att det faktiskt finns släktingar som visar att blod ibland är tjockare än vatten. Min underbara lillebror stöttade mig jättemycket när jag hade det som jobbigast. 

Kramar i massor till er alla här ute. 


torsdag 29 september 2011

Hur kan man prioritera så fel!!

Har idag varit så fruktansvärt arg på mina barns pappa. Vi har tyvärr inte någon kontakt med varandra annat än via sms pga en hel del skit han gjort mig, där han krossat mitt hjärta och själ bland annat genom otrohet mm. Trots det har jag alltid tänkt att barnen ska ha två föräldrar, de ska så sällan som möjligt få höra mig säga något elakt mot deras far. Någon enstaka gång har jag dock inte kunnat hålla helt tyst. En sådan gång var idag, då min mellanson som har diabetes kom och var besviken. Han har varit hemma två dagar med mig då någon "basislusk" eller något annat satt hans kropp ur spel. När han nu till helgen egentligen skulle till sin pappa så kom han och frågade om han fick stanna hos mig. Detta för att hans pappa inte kunde stanna hemma, trots att min son bett honom om det eftersom han är så trött nu, utan var tvungen att åka till stugan. När vår son verkligen trycker på att han inte orkar åka så får han som svar, då är det upp till din mamma. VAD!!! Mig??? Först sa jag nej eftersom jag egentligen ska på en middag i morgon kväll. Men eftersom mina barn är mig så kära och jag har dem inte så många år till så ändrade jag mig. Jag gick in till min son, kramade om honom och sa att naturligtvis får stanna hos mig i helgen eftersom att jag älskar honom. Att jag reagerat så starkt var att jag blev arg och besviken på hans pappa. (Detta kanske jag inte skulle sagt men ibland orkar jag inte hålla skenet uppe.) Jag gav min son en kram till och gick sen och var sååååå ARG!!!
När jag lugnat ner mig lite och försökt tänka positivt så landade jag i att jag ska vara glad över att jag har mina barn och får en helg till med dem. Att i framtiden kommer de att se vem som gjorde vilka prioriteringar och då kan jag leva med ett bättre samvete. Jag ser alltså nu fram emot en helg med honom, och storsonen som bara bor hos mig för tillfället. Kommer att gå på middagen en sväng och sen hem för att ha en myshelg.

Ha det så gott där ute i Sverige alla människor och tänk på att se det viktiga i livet. Allt för många som glömmer bort det och som missar sin chans. Kramar i massor