Först har jag fått lite "dramafeeling" när en kollega hade några övningar med oss. Det var sååå skönt och jag kände sådan eufori. Att själv bli ompysslad ibland ger så mycket i ens själ. Visst är det trevligt att ge också men ibland behöver man få fylla på själv.
Samma dag fast på kvällen var jag hos mina "gamla" kollegor, de första kollegorna här i Sveg. Trots att vi inte ha arbetat nära varandra på några år, och två av dem gått i pension, så har vi fortfarande lika kul när vi träffas. Vissa arbetslag kompletterar varandra på ett fantastiskt sätt och det var precis vad vi gjorde. God mat och mycket skratt var en perfekt avslutning på en härlig dag.
Mitt i allt detta så har jag tyvärr haft en mindre lyckad smskontakt med min fd. Har tidigare skrivit att vi verkligen har olika syn på mycket och det har ännu en gång visat sig vara så. Jag kan då inte förstå att någon tror at saker vi haft tillsammans men nu lämnat på det ena eller andra stället fortfarande är bådas, och detta efter nästan tre år.När han skrev att han ville att jag skulle ställa ut högtryckstvätten så skrev jag att jag inte skulle hinna det, men att han gärna fick låna den av mig till helgen, bara jag fick tillbaka den. Då fick jag tillbaka, vad då låna något som är mitt... Tydligen så tror han fortfarande att det vi haft tillsammans är bådas saker, men så är det inte för mig, speciellt när vi inte är vänner. Jag vet naturligtvis att enligt lag så har jag rätt, men det känns ändå fel att det skulle bli så här. Men då han, någon dag senare, försöker hämta saker i mitt hus, genom våra barn, då blir även jag arg och förbannad. Våra barn ska inte vara några bollar mellan oss. Så när sonen kom till mig och sa att han skulle hämta högtryckstvätten så sa jag nej och då fick jag några mindre snälla sms, inte lika elaka som förr, men ändå inte roliga att få. Så kontentan av detta blev ju, tyvärr, att jag inte lät honom få tag i tvätten, då jag med all säkerhet inte skulle få tillbaka den. Känns så trist att ha det så här, men jag har inte begärt att få ha alla verktyg som finns i stugan, detta trots att jag hade behövt dem. Nej, jag har lånat av mina VÄNNER och det kanske han också behöver göra!
Nu tllbaka till skojsigheter, igår hade vi en Gå-runt-fest här i byn och den var väldigt lyckad. Då det var jag som hade fixat den, så var det så roligt när folk jag inte ens känner kommer fram och berömmer mig för detta tilltag. En härlig och minnesvärd lördag.
Idag har mina fd svärföräldrar fått en tårta som en tjej gjort åt mig. Detta då de har varit och är mycket saknade i mitt liv. När de ätit av tårtan så fick jag ett samtal från "svärfar". Det var ett sådant skönt samtal, med tanke på att han inte är riktigt frisk längre heller. Att få prata med någon som har funnits i mitt liv i över 20 år och sedan "försvunnit" var fyllt med mycket kärlek, men det rann också en del tårar. Speciellt då han sa att de har gjort ett fel i det här, att de inte kommit förbi även mig när de åkt uppåt.
Åh, varför kan inte min fd låta oss se om vi kan bli vänner igen...då hade det känns lättare att ha kontakt med dem. De vet ju ingenting av det han gjort mig, men det känns ändå så konstlat att tillbringa tid med dem eftersóm deras son gjort en sak som förändrat mig för livet. Fast livet levs bara en gång, kanske dags att tänka om.
