Hur kan man prioritera så fel!!

Har idag varit så fruktansvärt arg på mina barns pappa. Vi har tyvärr inte någon kontakt med varandra annat än via sms pga en hel del skit han gjort mig, där han krossat mitt hjärta och själ bland annat genom otrohet mm. Trots det har jag alltid tänkt att barnen ska ha två föräldrar, de ska så sällan som möjligt få höra mig säga något elakt mot deras far. Någon enstaka gång har jag dock inte kunnat hålla helt tyst. En sådan gång var idag, då min mellanson som har diabetes kom och var besviken. Han har varit hemma två dagar med mig då någon "basislusk" eller något annat satt hans kropp ur spel. När han nu till helgen egentligen skulle till sin pappa så kom han och frågade om han fick stanna hos mig. Detta för att hans pappa inte kunde stanna hemma, trots att min son bett honom om det eftersom han är så trött nu, utan var tvungen att åka till stugan. När vår son verkligen trycker på att han inte orkar åka så får han som svar, då är det upp till din mamma. VAD!!! Mig??? Först sa jag nej eftersom jag egentligen ska på en middag i morgon kväll. Men eftersom mina barn är mig så kära och jag har dem inte så många år till så ändrade jag mig. Jag gick in till min son, kramade om honom och sa att naturligtvis får stanna hos mig i helgen eftersom att jag älskar honom. Att jag reagerat så starkt var att jag blev arg och besviken på hans pappa. (Detta kanske jag inte skulle sagt men ibland orkar jag inte hålla skenet uppe.) Jag gav min son en kram till och gick sen och var sååååå ARG!!!
När jag lugnat ner mig lite och försökt tänka positivt så landade jag i att jag ska vara glad över att jag har mina barn och får en helg till med dem. Att i framtiden kommer de att se vem som gjorde vilka prioriteringar och då kan jag leva med ett bättre samvete. Jag ser alltså nu fram emot en helg med honom, och storsonen som bara bor hos mig för tillfället. Kommer att gå på middagen en sväng och sen hem för att ha en myshelg.

Ha det så gott där ute i Sverige alla människor och tänk på att se det viktiga i livet. Allt för många som glömmer bort det och som missar sin chans. Kramar i massor