Jaha, det tar tydligen aldrig slut. Får fortfarande, men mer sällan ska sägas, sms som får mig att må illa långt in i själen från mitt ex. Direkt när jag får det så mår jag så illa, vad är det som hänt som gör att det måste vara så här. Men nu har jag kommit så långt att jag, faktiskt, lättare skakar av mig dem. Visst blir jag arg, ledsen eller kanske det rätta ordet är besviken fortfarande, men inte lika länge. Den här gången gällde det något kring vår son och hans diabetes, trots att jag gör allt för sonens skull men fick en känga för att ja, jag vet inte vad jag ska säga vill att sonen ska få det så bra i sin nya skola som möjligt. Som tur är har jag också kloka vänner som ser vad jag gör och finns för mig. Dessutom är de så kloka och öppnar mina ögon för det jag ska fokusera på. En väninna skrev, att det är så många som vet att allt jag gör är för mina barns bästa och att det aldrig kommer att ändras. Värmde mitt hjärta så gott. En annan väninna skrev, eftersom jag hade hennes son, två av mina hjärtan samt en kille till i husvagnen, att jag bara skulle titta vad jag hade nära mig och fokusera på det. Så det var vad jag gjorde. Njöt av att få en sådan kvalitetstid med dem sista veckan på sommarlovet. Tog mig verkligen tid till att njuta av varje stund med dem. Att se dem leka själva medan jag tog en kopp te, att ha trampebilsrace mot dem, spela spel och nummerkubb med dem, ja helt enkelt njuta och ta tillvara på varje minut. Det är sådant jag ska fokusera på . Det andra kommer jag nog aldrig undan, men ju bättre jag blir på att se allt underbart i mitt liv, desto mindre ont kommer det andra att göra. Så välj några härliga moment i ert liv som ni fokuserar på när det kommer mindre bra stunder så blir de mindre bra stunderna inte lika jobbiga.
Kramar till alla underbara människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar