Varannan vecka är det den trista fredagen, för då försvinner mina pluttar till sin pappa. Och vissa människor har sagt till mig, vänta snart så känner du att det är skönt att vara själv. Men den känslan har inte kommit än. Jag blev inte mamma för att ha dem varannan vecka, jag blev mamma för att jag ville ha barnen hos mig. Nu är det inte så att jag inte fyller veckorna utan barnen med liv, för det gör jag verkligen. Jag har nog aldrig gjort så mycket för mig själv och att jag ska må bra som jag gjort sen jag skildes. Trots detta gillar jag inte dessa veckor, jag känner mig inte riktigt hel.
Denna helg är full av saker, ska förhoppningsvis kolla på husvagnsplats vid havet i morgon. Havet är något som jag saknar jättemycket. Att gå ner och ta ett morgondop, att strosa vid kanten och känna brisen, att känna alla dessa lukter. Så nu försöker jag se till att få lite av det i alla fall. Som sagt var jag lever!
Denna veckan var jag jätteglad, för en sådan "tramsig" sak som att se min fd skratta och le. Trots allt han gjort mig så lider jag av att vi är osams. Jag önskar så att vi någon gång kan bli vänner igen, förstår inte dem som fortsätter att hata. Jag kommer dock arbeta i den riktningen först när han visar att han är ledsen över det han gjorde. Så det lär väl dröja. Säkert någon som tänker, men du har väl också gjort saker som uppfattats tokigt/fel. Ja det har jag garanterat, men det är saker som jag kan stå för och berätta för mina barn, mina föräldrar och mina fd svärföräldrar.
Men åter till att få se min fd att le. Vår yngste son och jag skulle åka från jobbet/skolan och sonen ville köra mig på sparken, ( spark är en underbar uppfinning by the way ;) ), vi skulle se hur långt han orkade att sparka med mig. Precis då kom min fd och klev ur sin bil. Sonen och jag skrattade gott, jag kollade på min fd som faktiskt kollade tillbaka och skrattade. Det kändes gott i hjärtat för jag vet ju att han har massvis med fina sidor.
Tilläggas kan att sonen inte sparkade mig så länge för det blev för tungt. Fniss :D.
Jag kan ana känslan av att känna sig halv utan barnen. Ha det så gott du kan och TACK för att jag får fortsätta att följa ditt liv här.
SvaraRaderaVarmaste kramen
Jag håller med dig. Jag tycker fredagarna när mina barn ska till sin pappa är hemska.....Det är skönt att vara själv en liten stund men när man gjort klart allt man hade å göra......ja då saknar man dom. Jag vill ha dom jämt, så är det bara. Jag förstår inte alls dom som säger att det är skönt, jag känner mig bara halv. Många kramar. /T
SvaraRaderahar alrig läst din blogg innan men stötte på den när jag satt en kväll i min ensamhet. måste få säga att du ska vara glad att du inte är gift med denna man. det finns ett ordspråk jag kom o tänka på när jag läste: tack för att du lämna mig så jag får chansen att träffa någon som älskar bara mig!! tänkte på den direkt när jag läste den:) kramar till dig tjejen:)
SvaraRaderaTack för de orden. Det är så jag tänker ofta att jag kommer att hitta en man som ser mig för den jag är Att jag kommer att finna riktig lycka och må så gott.
SvaraRaderaSå glad att få dela med mig av mitt liv Annica och Therese <3
Har idag fyllt på mitt liv med mycket skratt. Så glad att jag inte blivit helt passiv.
Kramar till er alla. <3