Idag har det varit en skön dag. Gjort lite nytta förstås, men samtidigt bara varit. Hälsade på min vän som inte mår så bra just nu och gav henne en riktigt varm kram samt lite goda lakritsskorpor, så smarriga, och Mors lilla Olle- te. Detta för att visa att jag finns för henne alltid. Vet ju själv hur det är med ångestattacker och orkeslöshet, även om min väg har stött på andra hinder än hennes väg. Dock vet jag att känslan som sätter sig i kroppen varken är skön eller rolig.
Den känslan finns fortfarande kvar hos mig, men mörkret börjar att spricka upp och ljuset sippra igenom.
Väntar på ett besked som kan hjälpa mig genom mörkret lite snabbare. Det vore görskönt om det blir så, för nu är det dags för ljuset att sprida sig och värma min själ och mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar