Varje jul fick du god choklad av mig, för att du älskade choklad. Denna jul får jag äta lite extra choklad för din skull, inga problem alls ;).
Tänker tillbaka på den tid när jag blev tillsammans med barnens far. När han grät för att han tyckte att det var orättvist att du inte fick ha ett liv som oss andra. Av kärlek har vi alla tänkt den tanken Linda. Men du spred ju glädje till oss alla ändå. Du pratade på ditt sätt, och njöt när huset var fullt av ljud och människor.
Ditt ansikte spred glädje och lugn när du lyssnade på musik.
Kommer aldrig glömma när jag var och hälsade på dig på Nannylundskolan och du blev arg och slängde en tallrik i golvet. Då förstod jag inte varför, men när jag senare fick samma respons då jag hälsade på dig på stan så började jag fatta. Du ville ju bara att allt skulle vara som du var van vid, och jag hörde inte hemma på din skola eller på stan. Varje gång jag kom hem till dig och strök dig på armen så blev du ju glad, för det var där jag hörde hemma.
Tänker ofta på den dagen då mamma och jag åkte till Jönköping för att du var sjuk och låg inne på sjukhuset. Sjuksköterskorna berättade att du varit sur och vrång hela morgonen, men när mamma klev innanför dörren så kom världens smile från dig. Då kom din trygghet.
Den veckan då du och jag var på läger var helt underbar. Att se dig ligga där och njuta i sinnenas rum, det är ett härligt minne som du har givit mig.
Dessa saker ska jag fokusera på idag och andra minnen som jag också bär med mig så blir dagen lite ljusare Love ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar