Den trista fredagen!

    

Varannan vecka är det den trista fredagen, för då försvinner mina pluttar till sin pappa. Och vissa människor har sagt till mig, vänta snart så känner du att det är skönt att vara själv. Men den känslan har inte kommit än. Jag blev inte mamma för att ha dem varannan vecka, jag blev mamma för att jag ville ha barnen hos mig. Nu är det inte så att jag inte fyller veckorna utan barnen med liv, för det gör jag verkligen. Jag har nog aldrig gjort så mycket för mig själv och att jag ska må bra som jag gjort sen jag skildes. Trots detta gillar jag inte dessa veckor, jag känner mig inte riktigt hel.
Denna helg är full av saker, ska förhoppningsvis kolla på husvagnsplats vid havet i morgon. Havet är något som jag saknar jättemycket. Att gå ner och ta ett morgondop, att strosa vid kanten och känna brisen, att känna alla dessa lukter. Så nu försöker jag se till att få lite av det i alla fall. Som sagt var jag lever!
Denna veckan var jag jätteglad, för en sådan "tramsig" sak som att se min fd skratta och le. Trots allt han gjort mig så lider jag av att vi är osams. Jag önskar så att vi någon gång kan bli vänner igen, förstår inte dem som fortsätter att hata. Jag kommer dock arbeta i den riktningen först när han visar att han är ledsen över det han gjorde. Så det lär väl dröja. Säkert någon som tänker, men du har väl också gjort saker som uppfattats tokigt/fel. Ja det har jag garanterat, men det är saker som jag kan stå för och berätta för mina barn, mina föräldrar och mina fd svärföräldrar.
Men åter till att få se min fd att le. Vår yngste son och jag skulle åka från jobbet/skolan och sonen ville köra mig på sparken, ( spark är en underbar uppfinning by the way ;) ), vi skulle se hur långt han orkade att sparka med mig. Precis då kom min fd och klev ur sin bil. Sonen och jag skrattade gott, jag kollade på min fd som faktiskt kollade tillbaka och skrattade. Det kändes gott i hjärtat för jag vet ju att han har massvis med fina sidor.
Tilläggas kan att sonen inte sparkade mig så länge för det blev för tungt. Fniss :D.    
                                           
                                              

Dubbelbottnad känsla!

Fasa, men samtidigt glädje för sonen. Har idag fått veta att nu tar han steget och flyttar till sin pappa varannan vecka. Det kommer att bli såååå tomt. Visst kommer det att vara skönt att inte behöva tjata så ofta, men hade hellre tagit tjatet än tomheten. Gillar ju inte alls att vara själv, hoppas att jag kan finna lugnet i det så småningom. Tur att jag har lite projekt på gång i huset och att en vecka går ganska fort så att han och småsyskonen åter kommer till mig.
Att det är dubbelbottnat är för att samtidigt som jag är en person som gärna vill ha för mig själv, så vill jag naturligtvis att min plutt ska bo hos sin pappa. Jag vill att han ska få ta del av alla de fina sidorna som hans pappa har och känna sig mer hel igen. Det är därför som mina känslor är så delade.
För helt ärligt jag gillar det inte, jag vill ha honom hos mig varje dag. Jag vill "bråka" med honom för då finns han ju hos mig. Det bara att inse att jag kommer att gråta av kärlek och saknad, men eftersom det är rätt att gråta av saknad så tänker jag inte ha dåligt samvete för att mina tårar kommer att trilla. Utan jag kommer att låta dem rinna och samtidigt känna hur värmen och kärleken till mina barn kommer att fylla min själ.

Kallt!

Jaha idag har man fått lite gjort, med tanke på kylan. Var minus 32 i morse och då känner man inte för att gå ut. Inte ens "Bettan" vill vara ute och åka, hon strejkar just nu. Hoppas att kylan släpper sitt grepp snart så att vi kan få campera ihop igen ;). Är inte så beroende av bilen som tur är, annars hade jag fått fjäska för någon så att jag fått hjälp. Men nu kan jag lika gärna vänta. Fast det är klart, hade varit skönt att ha den ikväll då jag ska till mina underbara vänner och ha en mysig kväll. Skönt med tanke på att barnen inte är här. Så det får bli några glas av något gott istället. Och sen klä på sig riktigt ordentligt för att inte frysa, eller hålla tummarna för att några av mina andra vänner ska ta bilen så att de svänger förbi här.
Har som sagt jobbat en del idag, håller på att slita bort heltäckningsmatta från trappen och det är ett pissgöra helt enkelt. Men skam den som ger sig. Tar lite och lite i taget. Får ta den tid det tar. Samtidigt har jag också börjat med min groventré, så idag målade jag tak. Därefter var man ganska "grå" i håret. Tur att det gråa gick bort i tvätten. Tänk om man kunde uppfinna något som tog bort det gråa hela tiden då hade man nog varit rik.
Men det får någon annan uppfinna för jag har inte tid nu. Mitt mantra är för tillfället; sova, jobba, äta (enligt GI), crosstraina och jobba trapp. Vännerna glömmer jag dock inte bort, för de är det viktigaste jag har näst efter mina underbara barn. Mina vänner är guld värda och helt fantastiskt underbara.