Jaha då tillhör man statistiken idag då, hemma och det är OS. Haha. Har varit förkyld och trött i kroppen länge och igår låg jag hela dagen. Eftersom min astma också fått sig en liten skjuts så stannade jag hemma idag. Hade nog kunnat gå, men fått gå på medicin och varit trött. Så jag valde att ta en dag hemma och bli bättre i luftrör samt vila. Så visst har det blivit OS-koll, men hade hellre varit frisk och på jobbet ;). Kollar på curling och hoppas på vinst för damerna, herrarna vann sin första. Försöker lära mig lite mer så att jag kanske kan ge något litet tips till Team Mattsson när de spelar SM om några helger, fniss.
Förra helgen fick jag en liten bekräftelse men samtidigt var jag nervös över om det skulle bli något taskigt sms mm. Sonen var lite full och kom hem. Han kom då upp och ville prata med mig. Vi skrattade lite indirekt åt det, då han är väldigt lik sin far i det syftet. Tar upp saker när de är onyktra, smile. Men han hade funderat på, vilket jag ofta också gjort, om det skulle hända hans moster samma sak som det hände min kusin, hur jag skulle reagera då eftersom jag inte pratar med min syster. Vi pratade lite kring detta som hänt och han förstår att jag valt min väg. Att det inte förändrar något, i alla fall inte nu. Han förstod det ännu mer när jag berättade att hans moster tyckte att det var viktigt att berätta för hans pappa att min kusin dött, än till mig (inte ens via sms). Det var detta som gjorde honom arg. Både på hans moster och hans pappa, för han tycker att man minsann berättar. Han tänkte direkt ringa, men vi pratade och kom fram till att om han ville prata om detta så skulle han göra det någon annan gång. Han var dock måttligt glad på sin moster. Jag berättade att hans pappa faktiskt skickat ett sms några dagar senare, men att jag tolkat det till att han beklagade sorgen för Linda. Han tyckte väl dock att hans pappa kunde meddelat mig direkt också.Vad som därefter hänt vet jag inte. Jag har dock klarat mig från sms mm, så det är för tillfället lugnt där. Det som värmde i mitt hjärta var att Jonnie verkligen sett hur ledsen jag varit över detta. Han kramade mig flera gånger och sa: Men mamma jag ser att du mår dåligt. Jag fick förklara flera gånger att jag gör så gott jag kan för att bli lycklig men att berget är stort. Han förstod mig, ville dock att jag skulle veta att han ser. Mitt fina hjärta.
Är så glad för honom då han fått fast arbete nu och livet går åt rätt håll för honom. Nu är det bara lite annat som vi ska fixa.
I lördags var jag hos vänner och kollade på melodifestivalen. Det var likörkväll, men då jag var hängig så var jag nykter. Typiskt, jag som älskar lite olika likörsorter. Men jag mådde ju bra dagen efter, hiha.
Känner att jag är på väg ur mitt mörker i alla fall, har plockat och städat, beställt grejer så att jag kan göra klart golvvärmen som har fått vänta ut mig och min ork. Målade min kista svart och blev helnöjd, att jag inte gjort det tidigare.
Denna vecka väntar mycket skojsigheter, så om jag nu skulle bli sjuk så var det ju rätt tid. Ska ha föräldramöte, fira en sjuttioåring samt så är det äntligen dags för mordmiddagen. Peruk, klänning och lite av varje är fixat. Maten handlas på lördag. Ska bli så kul att ha massvis med underbara vänner hos mig. Vi blir sexton vuxna, som ska försöka lösa ett mord samtidigt som vi äter lite gott.
Ha det superdupergott alla ni som läser min bloggg. Kram från mig!
