Skönt att bara få vara!

Idag har det varit en skön dag. Gjort lite nytta förstås, men samtidigt bara varit. Hälsade på min vän som inte mår så bra just nu och gav henne en riktigt varm kram samt lite goda lakritsskorpor, så smarriga, och Mors lilla Olle- te. Detta för att visa att jag finns för henne alltid. Vet ju själv hur det är med ångestattacker och orkeslöshet, även om min väg har stött på andra hinder än hennes väg. Dock vet jag att känslan som sätter sig i kroppen varken är skön eller rolig.
Den känslan finns fortfarande kvar hos mig, men mörkret börjar att spricka upp och ljuset sippra igenom.
Väntar på ett besked som kan hjälpa mig genom mörkret lite snabbare. Det vore görskönt om det blir så, för nu är det dags för ljuset att sprida sig och värma min själ och mitt hjärta.

                                          

Gick ju ganska bra trots allt!

Då har såväl begravning som jul varit.
Åkte ner mot Eksjö på en onsdag för att stanna till hos systerdottern och hennes familj. Var så mysigt att få prata med henne samt leka med hennes dotter. Gav mig energi för det som komma skulle.
På torsdagen så åt jag och Kevin lunch med systersonen. Det var minst lika mysigt att få träffa honom och fylla på med ännu mer energi. Dessutom sov vi hos honom så vi fick ännu mer bonustid de få dagarna vi var i Eksjö.Fick en fika med en väninna också, oplanerat så det var gött.
På fredagen var det dags för begravning. Så skönt och så jobbigt. Tårarna rann som en stor flodbädd. Ville bara därifrån men samtidigt var det skönt att äntligen till fullo släppa loss tårarna direkt. Att träffa vissa i familjen gick också okej även om det var konstlat. Efter lite smörgåstårta var det åter dags att fylla på energi. Jag och Kevin for till våra underbara vänner. Han umgicks med Abbe och jag med Fia. Så skönt att låta skrattet bubbla och prata om såväl änglarna och skojsigheter. Som grabbarna sa, det märks att våra mammor träffas nu, för de skrattar så :D.
Denna dag träffade jag också Anita, min kusins mamma. Det var mysigt att få ge henne en kram och prata lite om Jonna. Då bestämde vi att jag inte ska åka ner på begravningen eftersom det inte är någon tillställning efter begravningen. Så det får bli lite ljus som tänds den dagen samt en blömbukett till graven. I vår får jag åka ner och sätta en ängel som vakar där.
På lördagsmorgonen for vi vidare mot Ullared och Gekås. Shoppade loss en del och fick tankarna att vara på något annat än ledsamheter.
På söndagen och måndagen var det lite paketinslagningar samt sällskapsspel med Jonnie, Kevin och deras vänner. Sällskapsspel är något av det bästa som finns, för då umgås man verkligen.
Tisdag och julafton. Inget jag sett fram emot detta år eftersom barnen skulle till sin pappa. Dock gick det bra, då vi hade jul på morgonen med tomtegröt och paketöppning. Jonnie stannade också kvar så vi åt julbord tillsammans. För att vara en julafton utan barn så var jag inte så länge utan dem. För de kom hem på kvällen sedan, vilket jag var jätteglad för.
Igår var det dags att ha lite kul med vänner. Så skönt att sitta och tjöta med nya och gamla vänner innan det var dags för Folkan. Trevlig kväll med skratt, kramar och gott att dricka.
Idag har det varit en lite slöardag, men det gör absolut ingenting.

Bonustid!

Fick lite bonustid med Philip och hans kompis William. Så skönt att de kom hit så att man fick skratta lite.
De ville sova här, och naturligtvis fick de det. De har suttit och spelat monopol och kommentarerna som kommer från dem är bara så härliga att skrattet bubblar från magen. Så skönt att få fylla på skrattenergi. Det gör att det som komma skall blir lite lättare.
I morgon bär det av neråt till systerdottern och hennes familj. Ska bli skönt att få stanna till där en natt för att sedan fara vidare. Mysa med Alva kan bara vara underbart.
Att få sova hos systersonen i hans lägenhet ska också bli mysigt. Där kommer förhoppningsvis skratten bubbla lika mycket som de gjorde idag när vi pratade i telefon. Att han kallar mig för knäppis ser jagbara som en ynnest ;).
På fredag är det dags för begravning av min fina lillasyster. Ska då tänka på sången jag fick idag i mitt huvud, en sång som är fantastisk.
Ha det nu så underbart alla där ute. Glöm inte:

           

                                                

Ont det gör så ont!

Så j..la trött på att det alltid stämmer att en olycka inte kommer ensam. Tyckte att det var tillräckligt med att mista min lillasyster, men inte. Min goa, glada, varmhjärtade kusin har också lämnat detta liv, 44 år gammal. Hon var alltid glad och positiv. Känns så overkligt, men vet ju att det är sant.
Fick veta det först igår, tyvärr sist av alla verkar det som, men spelar ingen roll. Igår var jag som i chock, grät inte mycket alls. Bara frös och frös och  frös och hade ingen matlust eller någon ork. En av mina vänner kom förbi och pratade/fanns för mig i några timmar. Sedan blev det som vanligt en natt med väldigt lite sömn. Försöker se ljuset i tunneln men det är väldigt långt borta. Känner mig rotlös och vill bara flytta härifrån, det tar ju aldrig slut med sorgerna här. Släkten är så långt borta!
Har chattat med vänner nere i Småland. Det har känts skönt att få prata om Jonna och att få känna sig nära. Pratade också med systersonen i nästan en timme, vilket var så skönt. Chocken släppte då taget en bit och tårarna rann och rann och rann. 
Just i den stund kom en annan vän förbi och det gjorde att fokus försvann från sorgen ett tag. Skönt att få andas mellan tårarna, då smärtan är olidlig.

Sökandes nycker ;)!

När ens liv går i berg- och dalbanor hela tiden så undrar man naturligtvis om det ska fortsätta att vara så. Därför fick jag tummen ur.. och ringde ett medium för att se om det kunde bli lite rättsida.
Utan att jag ställde någon fråga, mer än att jag undrade om mitt liv, så fick jag som svar att jag var precis på den väg där jag skulle vara. Hon sa att jag har haft det väldigt jobbigt men att det nu skulle vända. Det kände så konstigt men samtidigt kunde jag bara hålla med när hon beskrev det för mig. Att jag skulle fortsätta att sprida ljus bland människor och vara en positiv och glad person. Att allt jag försöker med att sprida, kommer att blomma ut så småningom, men att jag samtidigt måste sätta mig själv i lika viktig position som andra. Allt hon sa om hur jag är som person och vad jag behöver tänka på stämde SÅ in på hur jag tänker mig och vill att andra ska tänka på mig. Det är ju faktiskt därför jag är lite osocial just nu, då jag inte kan sprida ett äkta leende lika lätt som jag brukar. Vill kunna le mot folk med hela mitt hjärta och det kommer jag snart igen kunna göra. Jag skulle alltså fortsätta vara den jag är och vara rädd om såväl mig som andra. Nästa gång får jag fråga om kärlek och änglar i mitt liv, denna gång kom bara allt som rinnande vatten från henne.

Min fina lillasyster!

Idag tänker jag fokusera på minnen från min lillasyster. Minnen som för alltid kommer att finnas kvar.

Varje jul fick du god choklad av mig, för att du älskade choklad. Denna jul får jag äta lite extra choklad för din skull, inga problem alls ;).
                                    
Tänker tillbaka på den tid när jag blev tillsammans med barnens far. När han grät för att han tyckte att det var orättvist att du inte fick ha ett liv som oss andra. Av kärlek har vi alla tänkt den tanken Linda. Men du spred ju glädje till oss alla ändå. Du pratade på ditt sätt, och njöt när huset var fullt av ljud och människor.
Ditt ansikte spred glädje och lugn när du lyssnade på musik. 
Kommer aldrig glömma när jag var och hälsade på dig på Nannylundskolan och du blev arg och slängde en tallrik i golvet. Då förstod jag inte varför, men när jag senare fick samma respons då jag hälsade på dig på stan så började jag fatta. Du ville ju bara att allt skulle vara som du var van vid, och jag hörde inte hemma på din skola eller på stan. Varje gång jag kom hem till dig och strök dig på armen så blev du ju glad, för det var där jag hörde hemma.
Tänker ofta på den dagen då mamma och jag åkte till Jönköping för att du var sjuk och låg inne på sjukhuset. Sjuksköterskorna berättade att du varit sur och vrång hela morgonen, men när mamma klev innanför dörren så kom världens smile från dig. Då kom din trygghet.
Den veckan då du och jag var på läger var helt underbar. Att se dig ligga där och njuta i sinnenas rum, det är ett härligt minne som du har givit mig.
Dessa saker ska jag fokusera på idag och andra minnen som jag också bär med mig så blir dagen lite ljusare Love ya!

                                         

Vad olika man reagerar!

Jaha då har man suttit en dag till och bara haft värk i hela kroppen efter chocken. Så konstigt att man varje gång man är med om en sorg så reagerar man olika.
Jag har idag varit ute en sväng. Skottade en stund men orkade inte mer än en halvtimme sedan var jag helt slut. Tog bilen och handlade lite, men ville inte träffa någon. Skyndade mig förbi folk för att slippa säga hej. Min sorg syns ju inte utanpå.
Vill bara vara för mig själv, samtidigt som jag egentligen inte vill det. Att jag inte vill träffa folk får mig att förstå att detta kommer att göra ont länge.
Känner att tålamodet inte finns här, men det får ta tid. En saknad måste få sitt utlopp, livet kommer ju för alltid bli annorlunda.

Det gör så ont, det känns så fel!

Kan någon väcka mig ur denna dröm och säga att det verkligen bara var en dröm?? ...
Nej, det var väl det jag trodde! Efter alla tårar och och att det värker fortfarande, så måste det väl tyvärr vara sant.
Att missta sin lillasyster gör ont, hon blev ju bara 37 år, Visst hon var speciell med sin cp-skada, men hon var min lillasyster som skrattade gott när vi fyllde huset. Som visade sina känslor och njöt av att bara vara.

Nu ligger jag i sängen och tårarna trillar. Varför kan jag inte bara få det lugnt i min själ, har jag inte varit med om tillräckligt? Tydligen inte!!
Lite till orkar jag, jag har ju bara mist min pappa (han som stod mig närmast och alltid fanns där), min bonusmamma, mina två farbröder, min farmor (som inte orkade leva när hon mist två söner så hon valde att somna in), jag har ju bara en son som har en svårinställd diabetes och ingen att luta sig mot när det gör ont eller är kämpigt kring honom, jag har ju bara blivit sviken av den jag litade på i 21 år och som sedan ljög mig rätt upp i ansiktet om att han alltid varit ärlig mot mig och aldrig gjort mig illa. Så ge mig en käftsmäll till, det orkar jag..

Nej! Nej! Nej!

Kan inte tro att det är sant! Aldrig ska man få må så bra som man kan, med sina ärr. Aldrig tar sorgerna slut. Fick idag ett samtal som jag inte ville ha. Min lillasyster har lämnat oss, varför?!!!
Linda, kommer alltid att sakna dig och ditt eget sätt att prata. Att aldrig mer få gå in och stryka din kind gör ont. Att aldrig mer få se ditt leende och höra ditt bubblande skratt när du var lycklig. Varför? Varför? Varför?
Du skulle ju leva nära oss länge till. 

Linda du fattas mig!!!