Har haft en stor ångest detta år över julen, då det blir första julafton utan mina två små underbara pojkar. Kan förstå att folk inte vill fira jul, för det ville inte jag i början. Jag grät så fort jag tänkte på julen. Kände ingen glädje alls och förberedde barnen på att i år blir det bara en liten minijul hos mig. Sen funderade och funderade och funderade jag. Hur ska jag göra detta till något så positivt jag bara kan då? Har efter mycket bollande med mig själv kommit fram till att här firar vi jul, fortfarande en minijul men inte lika mini som tidigare, den 22 december. Då kommer de underbara tre få varsitt paket på morgonen, precis som vanligt. Därefter så har vi lite mys och äter jullunch, kollar på Kalle Anka (om man nu kan det på youtube eller något), i alla fall en liten stund. Därefter kommer vi att ha en julöppnarstund, ska försöka få till lite rim så att vi kan dra ut på det lite eftersom det nu inte är en massa julklappar. När julklapparna väl är öppnade så hoppas jag att de vill spela något spel med mig och eventuellt bada tunna som avslutning på "julen".
Nästa dag åker nämligen de två minsta till sin pappa :(. Den store är hemma men har, eftersom han vet det egentligen är pappas helg och att jag kanske skulle åka iväg för att "slippa" julen, ordnat så att han är hos kompis. Tror att han gör det lite för min skull. Min älskade gosunge! Men han vet också att om han hade velat ner till släktingarna så hade jag åkt med honom dit. Har haft ångest för att jag vill bort, men landat i att för mig är det nu jul 22 december. Och det är då jag gör mys med mina barn. Om jag åker iväg 24 så är det för att må bra själv och då mår också får också mina barn en glad mamma.
Kramar till er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar