Har haft en väldigt hektisk och hjärtslitande tid. Storsonen mår inte bra, och det gör så ont i mitt hjärta. Att se dem man älskar må dåligt och inte kunna hjälpa tillräckligt. Måste samtidigt vara den "arga" mamman som sätter regler och det tröttar också. Vill vara den person jag är och inte en person som måste finnas där för att han ska fatta att det är viktigt att gå och lägga sig, att vara "polis" där och kolla honom flera gånger, att vara den personen som får stå och tjata länge för att han ska komma upp ur sängen, och dessutom när det inte räcker/hjälper. Det sliter så på ens själ att se ens son gråta samtidigt som jag är "glad" att han gör det. Det sliter så att inte få sova ordentligt, att ständigt ha en kamp mot tonårstrots och tonårsdepression mm. Fast jag kommer att fortsätta kämpa och kämpa och kämpa för han är mitt allt.Har köpt vitaminer och artic rot till honom samt fått honom att gå till kurator, tid dessutom bokad. Så jag fortsätter att kämpa så mycket jag orkar. Min vilotid kommer väl senare.
Mitt i all denna kamp så är jag ändå så glad att han finns i mitt liv, att han är där varje morgon och ofta ger mig sitt heeej, plingar på dörren för att reta sin mamma, hans "knäppa" kommentarer och annat som är typiskt för honom. För han finns hos mig och det är lycka för mig det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar