Underbar helg!

Har denna helg fyllt på med energi och lugn. Att få vara med vänner, när man inte får vara med sina barn, är det bästa som kan  ske. När jag firat julen med barnen så körde jag de två minsta till sin pappa. Efter att ha släppt av dem där så föll det en del tårar. Då tänkte jag bara, att gråta av saknad kan aldrig vara fel.
Därefter åkte jag hem och packade lite för att fara vidare till en vän, som inget visste, för att bara vara och sitta och tjöta. När jag gick in på facebook fick jag ett litet skratt, då hon till viss del tänkt likadant. På facebook hade hon nämligen skrivit: Sätt dig i bilen och kom hit. Just då tänkte jag, ja du skulle bara veta. Så när ni andra firade julafton, satt jag i bilen och njöt av en bok. När Kalle Anka var färdigt så ringde jag min vän, efter lite över fem timmar i bilen, och sa jag hoppas att du sätter på te nu. Då stod jag utanför hennes hus. Först fick hon en kram och sedan sin mycket försenade födelsedagspresent, men det fanns ju orsak till det. Vi hade sen en underbar kväll, kändes inte speciellt mycket julafton för mig och det var precis vad jag ville.
Dagen efter gick vi ut och gick, slöade, pratade och på kvällen hamnade vi hos ett par härliga människor som hade en utomhusjacuzzi. Gissa om man njöt.
Igår hade vi en härlig förmiddag igen, innan vi for till Ikea för att fynda lite. Därefter var det dags för mig att åter igen sätta mig i bilen och fara hem. Lyssnade på en bok på hemvägen också så de fem timmarna gick faktiskt relativt fort. Dessutom hade träden efter stormen "Dagmar" tagits bort så bilturen flöt på väldigt bra.
Jag överlevde och dessutom fyllde på mitt liv med energi och glädje trots allt.

Att passa på att njuta, trots att det finns annat man hellre gör, är att vara rädd om sig själv. Så var rädda om er själva. För då mår även de som är er kära bra. Kärlek i massor <3.

Julmorgonsmys

Jaha då sitter man här och väntar på att de "små" ska vakna. Det blev inte den 22 utan den 23 istället som julen kom till oss. Detta för att min store plutt gick i skolan igår. De andra två och jag var ju ledig :D.
Så i natt när klockan slog tolv fick min store plutt sina "morgon"paket av tomten. Detta för att han helt spontant sa mamma jag måste ha mig ett Lypsyl och gissa vad tomten hade slagit in till honom.
De andra två får några morgonpaket när de nu vaknar, eller rättare sagt när jag nu har väckt dem. Hörde precis att mellansonens pump pep så nu är det dags att väcka honom så att han får äta frukost.
Har suttit här själv på morgonen och njutit av att bara vara och finna frid i min själ. Så underbart. Ljusen är tända och nu ska jag sätta på lite julmusik så att barnen får lite julfeeling också.
Så god jul alla goa människor. Julkramar i massor <3

Julen och ångesten som varit.

Har haft en stor ångest detta år över julen, då det blir första julafton utan mina två små underbara pojkar. Kan förstå att folk inte vill fira jul, för det ville inte jag i början. Jag grät så fort jag tänkte på julen. Kände ingen glädje alls och förberedde barnen på att i år blir det bara en liten minijul hos mig. Sen funderade och funderade och funderade jag. Hur ska jag göra detta till något så positivt jag bara kan då? Har efter mycket bollande med mig själv kommit fram till att här firar vi jul, fortfarande en minijul men inte lika mini som tidigare, den 22 december. Då kommer de underbara tre få varsitt paket på morgonen, precis som vanligt. Därefter så har vi lite mys och äter jullunch, kollar på Kalle Anka (om man nu kan det på youtube eller något), i alla fall en liten stund. Därefter kommer vi att ha en julöppnarstund, ska försöka få till lite rim så att vi kan dra ut på det lite eftersom det nu inte är en massa julklappar. När julklapparna väl är öppnade  så hoppas jag att de vill spela något spel med mig och eventuellt bada tunna som avslutning på "julen".
Nästa dag åker nämligen de två minsta till sin pappa :(. Den store är hemma men har, eftersom han vet det egentligen är pappas helg och att jag kanske skulle åka iväg för att "slippa" julen, ordnat så att han är hos kompis. Tror att han gör det lite för min skull. Min älskade gosunge! Men han vet också att om han hade velat ner till släktingarna så hade jag åkt med honom dit. Har haft ångest för att jag vill bort, men landat i att för mig är det nu jul 22 december. Och det är då jag gör mys med mina barn. Om jag åker iväg 24 så är det för att må bra själv och då mår också får också mina barn en glad mamma.

Kramar till er alla!

Lycklig mamma!

Ja det är inte så mycket som krävs för att man ska känna sig glad och lycklig. I morse sjöng min mellanson tillsammans med en kompis ensamma på luciatåget de hade i skolan. Och de var så duktiga. Det lever man på länge. Men det som sedan har gjort mig glad idag med är att storsonen skrivit till mig: Jag håller ju på att skärpa mig nu.
Så sköna ord, ni kan inte ana. Och jag märker att allt tjat och prat har gett en liten push åt rätt riktning. Jag känner verkligen att nu är han själv med på tåget igen. Det kanske kommer några downs igen, men allt som går framåt är värt att njuta av. För många kanske detta inte är en stor grej, men för mig är det en sådan lycka.

Så jag säger till er alla: Njut av de små lyckostunderna, för då blir livet mer njutningsbart mina vänner. Lyckokramar från mig.

Efterlängtad helg!

Har haft en väldigt hektisk och hjärtslitande tid. Storsonen mår inte bra, och det gör så ont i mitt hjärta. Att se dem man älskar må dåligt och inte kunna hjälpa tillräckligt. Måste samtidigt vara den "arga" mamman som sätter regler och det tröttar också. Vill vara den person jag är och inte en person som måste finnas där för att han ska fatta att det är viktigt att gå och lägga sig, att vara "polis" där och kolla honom flera gånger, att vara den personen som får stå och tjata länge för att han ska komma upp ur sängen, och dessutom när det inte räcker/hjälper. Det sliter så på ens själ att se ens son gråta samtidigt som jag är "glad" att han gör det. Det sliter så att inte få sova ordentligt, att ständigt ha en kamp mot tonårstrots och tonårsdepression mm. Fast jag kommer att fortsätta kämpa och kämpa och kämpa för han är mitt allt.Har köpt vitaminer och artic rot till honom samt fått honom att gå till kurator, tid dessutom bokad. Så jag fortsätter att kämpa så mycket jag orkar. Min vilotid kommer väl senare.

Mitt i all denna kamp så är jag ändå så glad att han finns i mitt liv, att han är där varje morgon och ofta ger mig sitt heeej, plingar på dörren för att reta sin mamma, hans "knäppa" kommentarer och annat som är typiskt för honom. För han finns hos mig och det är lycka för mig det.

Energi tack!!

Här är energin nästan helt slut. I och för sig har jag fyllt på lite idag mot igår. Igår var jag totalt "död". Orkade inte ens betala de sista räkningarna. Idag är det lite bättre. Har "tvingat" mig till att stå på crosstrainern ett tag, rockat lite rockring så jag känner mig genast piggare. Är indirekt glad att kroppen säger ifrån så att jag inte springer in i väggen. Att jag lyssnar och vilar när jag kan. Snart är det lov igen och det har nog aldrig varit så efterlängtat som nu. Kämpar med min underbara son, jobbar och jobbar och jobbar, kämpar med ensamheten tillsammans med mina nära vänner. För ensam känner jag mig, men den ensamheten får jag leva med ett tag till. Kommer en tid som är min också :).
I morgon ska jag fylla på med mer energi. Då slutar jag tidigt, åker och tränar med en härlig kollega och vän. Därefter är det dags att handla till kvällen, för då kommer två av mina underbara vänner tillsammans med deras barn. Då är det dags för julgodisbakande. En tradition som startades förra julen. Det var mycket skratt, brända tungor och fingrar, några söndriga saker och en del kortspelande. Hoppas verkligen på en lika trevlig kväll i morgon.

 

Bland annat hoppas jag på att baka dessa godsaker, lakritstryffel är ju supergott. 

Hoppas att ni alla goa människor får en lika go och härlig fredag som jag. Och lyssna på er kropp, träna om och när ni kan och njut av livet. Även om den innehåller en del mörker. För ju mer ljus det sprids desto mindre mörkt blir mörkret.