Har funderat på vad som har hänt med den där människan jag var innan min själ slogs sönder. Har ofta haft dåligt samvete för att jag faktiskt slöat istället för att göra det jag brukade göra först. Det är nämligen så, innan helvetesskilsmässan (även om det är ett tag sedan nu så...) och en liten stund efter så städade jag på morgonen och hade det gjort när det var förmiddag. Innan så bakade jag mycket mer, innan så var jag inte lika trött, innan så hade jag fixat både det ena och det andra, samt varit ute och gått före lunch.
Och för det har jag haft dåligt samvete, eftersom jag numera på sin höjd har städat och plockat lite under den tiden. I stället njuter jag (med med dåligt samvete oftast) av en film och en kopp te på förmiddagen och plockar lite då och då.
Det jag idag har landat i är att jag ska vara glad för den jag är. För mitt hus faller inte igen, jag städar när det behövs, med lite damm här och där. Jag kan utan problem ta hem mina vänner för jag har ett vackert hus som jag trivs i. Att baka är något som många inte orkar eller hinner med, så att njuta av de gångerna det blir av är bättre än att gräma sig och leta efter en människa som inte längre finns. För visst bakar jag fortfarande, när jag vill och när jag får lust eller får besök av underbara vänner. I ens liv händer så mycket som gör att man förändras. Att ta den förändringen och se fördelarna med den man blivit är mycket bättre än att hänga upp sig och leta efter den som varit. Även om jag ibland saknar den där andra personen.
Så njut över den ni är, utan att döma eller ha dåligt samvete över det. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar