Tonårsbarn!

Åh de där tonåringarna kryper en i på skinnet och gör en tokig. Deras ord träffar så rätt, även om man vet att det är i stundens hetta de säger/skriver saker och ting. Dock kommer jag inte låta dem vara vakna hur länge som helst bara för att det är sommarlov. Tänker hålla på mina regler här i alla fall, med lite förskjutning naturligtvis. Men en 14-åring behöver inte vara uppe hela natten, inte enligt mig i alla fall. Och om det nu blir så att han spelar ut sin mamma och pappa mot varandra så hoppas jag att hans pappa tycker och tänker som jag i detta, att det är en tonårings ord och att hans ord inte ska få styra. Men det kommer jag väl aldrig få veta och det är så det är. Jag vet bara att jag kommer att kämpa mot och med sonen för att det är nu den viktigaste tiden, där föräldrarna ska lösgöras ifrån men ändå måste finnas, kommer. Så osams kommer vi säkert att bli sjuttioelva gånger. Det är en del av livet. Jag ska bara tänka på att inte ta åt mig direkt och brusa upp utan låta det bero och diskutera med sonen efteråt, samtidigt som jag kommer att ha mina ramar.

Till alla ni andra tonårsföräldrar. Keep on fighting. De är värda varje tår, sekund av ilska och all kärlek som denna tid inbringar även om den är tuff.

           

... Och så fick man ett litet sms som gör att man kommer att sova lättare i natt. Om inte armen och ryggen värker efter att jag trillat och slagit mig förstås. Fniss. ...