Har haft en helt fantastisk vecka på jobbet. Åkt slalom med eleverna och denna gången gick det ju ganska bra. Är livrädd för nerförsbackar, men nu var det tredje gången jag åkte och kunde lämna barnbacken (förra gången blev jag fast där med elev som var mer rädd än jag). Underbar dag men kall.
Har också denna vecka sett när mina elever spelade fotboll och kämpade så väl.
Dessutom har jag mina hjärtan hos mig och då mår jag så gott. Vet att jag inte kan leva genom mina barn, men energin jag får av att de är här gör att jag orkar mer i min stress. Idag har det bakats bullar med minstingen, så härligt. Jag har också burit ved, fick igår lite över en kubik av en så snäll människa som finns i mitt liv. Han ställer upp på allt och alla. Han har blivit lite av min extra pappa, då min älskade pappa inte finns här hos mig längre. Donar och fixar åt mig när jag behöver eller han upptäcker att jag kanske behöver ;)
Är dock lite besviken på att min store son inte hjälpt mig med veden. Tänker inte be honom mer än en gång, passar det inte så får det vara. Älskar verkligen honom, men han är då inget hjälpsam. Antingen måste man betala honom eller så hjälper han inte. Blir så trött på det tankesättet men varken orkar eller har lust att tjata och försöka få honom att hjälpa. Den energin det tar är inte värd att slösa. Lägger hellre det på själva veden, trots att jag naturligtvis helst hade velat att han kom och hjälpte. Det ska jag inte sticka under stolen med.
Tur att minstingen funnits hos mig idag då. Han hjälpte inte så mycket med själva veden, men han brukar hjälpa så ofta. Däremot höll han mig sällskap, såg till att snön var mer platt där jag skulle köra med skottkärran och var glad och positiv. Han slängde in en skottkärra ved också. Snart dags att bada tunna igen alltså. Har inte haft ved på ett tag och dessutom har det varit så fruktansvärt kallt.
Minstingen tog idag fram sin hoppjerka också så vi njöt av det fina vädret. Snön har smält bort på en hel del ställen och jag längtar verkligen efter våren. Det är jag naturligtvis inte ensam om men vill och hoppas att mitt sociala jag kommer mer tillbaka då.
Har igår fått igång internetet igen, men haft lite strul med att få till det på mer än min hemmadator. Kändes riktigt skönt när jag faktiskt listade ut det själv, med hjälp av inlägg på nätet förstås ;).
Nu återstår bara att skriva ett mail till Bahnhof och se till att de drar av den månaden som teknikerna struntade i att fixa nätet..
Ha en härlig lördag där ute. Önskar er alla kärlek i överflöd, skulle önska att ni alla som jag älskar fanns här hos mig så jag fick kramas lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar