Fighten för att komma tillbaka!

Känns som om att jag skrivit detta förr, men nu j..vlar är dagen idag när jag börjar kampen för att komma tillbaka. Jag ska nu gå minst 30 minuter på morgonen varje dag detta lov och sedan hoppas jag att jag kommit en liten bit på vägen. Jag vill vara "bara" den glada kvinnan som glädjs åt alla andra. Jag vill inte vara den som tänker fel tankar kring nyförälskade, lyckliga och alla som man ser litar på varandra. Jag vill inte behöva tänka en gång extra för att min första tanke säger att det är orättvist. Visst tanke nr ett kan man inte styra över, utan först tanke nr 2 och den är som tur är bara glad för alla som har det bra. Men tanke nr ett MÅSTE komma färre gånger. Det är klart att jag inte är sämre än att jag förstår att det egentligen bara handlar om mig och min saknad, naturligtvis. Saknaden gör att jag känner mig så tom längst in. Men samtidigt tror jag att jag måste sätta mig själv i första rummet, dock måste jag lyssna mindre till kroppen och mer till huvudet. För annars kommer dessa tankar fortsätta att styra mig. Jag vet att om jag kommer ur min "depression" så kommer jag att må bättre. Och när jag mår bättre så kommer jag glädjas direkt mer. Även om jag inte är lycklig längst in. För att alla människor är värda att vara lyckliga. Livet för oss som är runt omkring blir så mycket bättre då.

Jag får tänka att mina tankar kring andra människors lycka är något positivt i stället och se det så här: 

Avundsjuka är den mest uppriktiga formen av smicker. 

Ha en härlig dag nu allihop och glädjs över det du har, det gör jag så mycket jag bara kan.