fredag 1 februari 2013

Tonårsmammans baksida!


                              




Usch och fy och usch igen! Nu börjar det med nr 2. Det finns en baksida med att vara tonårsförälder och det är att man måste vara arg och sur med jämna mellanrum. Förra gången jag var mitt inne i det höll jag på att stupa. Detta då, pojk nr 1 var inne i den värsta ruljansen, så var hans pappa inte så delaktig i hans liv. Så jag fick ta allt jobbigt, alla nätter man var tvungen att ställa klockan för att återigen få honom i säng eftersom han smög upp och satte sig vid datorn. Någon dag då jag fick "jaga" honom hos sina kompisar och på fritidsgården där han var. Allt för att sätta gränser och visa att man fanns där, även om han hatade det just då. Att varje natt, nästan, i över ett års tid inte få sova ordentligt det tär på en. Men det är något jag med självklarhet gjorde, då mina grabbar är det bästa som finns.
Och nu är det alltså dags för grabb nr två att vara på väg in ordenligt in i den. Efter en mycket trevlig kväll, baconlindad kyckling med hasselbackspotatis och rödvinssås, trevlig sällskap och vin, härliga diskussioner, så kom huvudvärken åter och jag gick och la mig relativt tidigt. Nu mitt i natten fick man gå upp och vara arg, för att sonen inte gått och lagt sig. Och hos mig är det så att man går och lägger sig inte allt för sent. Det vet de.
Så nu ligger jag här och inte kan sova eftersom jag fått vara "arg och sur". Dessutom är det ofta så att om jag måste vakna vid morgontimmarna så har jag mycket svårare att somna om. Naturligtvis är det en del i deras utveckling att testa gränser,  jag har inte glömt min egen tonårstid. Det är bara frusterande att den där datorn ska vara så viktig att sömnen blir mindre viktig!
Jag vet också att hellre datorn på nätterna än att de är ute och flänger och far. De finns hemma och jag behöver inte "åka" så långt för att visa att det är jag som är föräldern. Dessutom bor ju denna son hos sin far halva tiden, så här får jag nödvändiga andningspauser från att vara en tonårsförälder.
Som sagt, tur att man hade trevligt, snyggt och diskussionsvilligt manligt sällskap här tidigare på kvällen. Nu blir det, igen, än viktigare att fylla på med egen energi och livskraft. Detta för att man då lättare orkar vara tonårsförälder.

2 kommentarer:

  1. Får mig bara att undra vad jag gjort för att förtjäna min avkommor. Inga tonårsrebeller eller stora utbrytsförsök.
    Troligen har jag väl gjort allt mina skulle kunna tänkas göra..... :)
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo så är det ju ;). Glömmer inte min tonårstid heller, som tur är så är mina tonårssöner mycket lugnare i sitt trots än vad deras mamma var ;). Vill ju bara vara glad med mina barn...fast inte på bekostnad av gränser :). Kram

      Radera