Äntligen!

Då har jag äntligen tagit MIG tid till att reparera MIG lite mer. Varit hos kurator igår för att se vad det var/är för "fel" på mig. Varför jag är orkeslös och fryser mm. Ja egentligen visste jag nog svaret men ändå, jag har äntligen tyckt att även jag är värd en tid med någon professionell. Tidigare har jag resonerat att det finns andra som behöver den tiden bättre, jag vet ju hur jag ska göra, jag har strategier mm för att klara av det. Och strategier det har jag fortfarande,men som kuratorn sa jag bär alldeles för mycket på mina axlar och jag "skyddar" alldeles för många och glömmer bort mig själv. Jag skyddar min mamma och "pappa", de vet inget om vad min fd gjort mig, jag "skyddar" mina fd svärföräldrar då jag lovat att aldrig prata illa om min fd till dem, jag ber inte om hjälp mer än när jag verkligen behöver för att jag "skyddar" mina vänners tid, Jag "skyddar" min kollega för att hon ska orka och må bra, jag skyddar ju tilll och med min fd, genom att endast prata om det han gjort mig - aldrig genom att prata illa och säga vilken jävla idiot han varit/är som gjort mig så illa, och jag har aldrig pratat illa om honom inte till mina barn och inte ens till mina föräldrar. (Jag till och med har denna blogg "hemlig", inte för min skull för jag har inga problem med att prata om vad han gjort utan för att skydda honom mfl...) Ja våra barn ska absolut kunna bara njuta och vara med sin far men mina föräldrar, nu är det dags att de får veta. För MIN skull! Det kommer att bli så att jag, som vanligt, inte kommer att skriva något ont om min fd, endast skriva vad han faktiskt gjort mig.
Ja, nu gick jag ju inte och tog hand om mig bara för det som hänt med min fd utan också för att jag känt att jag troligtvis har stress i hela min kropp. Och visst har det varit så, som kuratorn sa till mig du har både haft den stressen, från allt som hänt i vår skilsmässa i över tre år (och varit duktig och visat mig positiv nästan hela tiden, eftersom jag är oftast är en positiv och glad person), men jag har också burit på en stress av att "bara" få nya kollegor hela tiden som jag måste hjälpa igång. Missförstå mig inte nu, jag har gillat alla mina kollegor väldigt mycket och tycker att det är kul att hjälpa och utveckla men då man går på stress för länge, speciellt när en del av stressen är negativ så säger kroppen STOPP! Och det är det som den till viss del gjort nu ett tag. Att nu får lite tid, även jag, är guld värt. Och jag kommer till och med få tid hos företagsläkaren, för det kanske behövs mer än "bara" johannesörtstabletter.
Idag ska jag åka med två av mina söner och ha en mysig lördag. Detta då min mellanson spelar fotboll och försöker bli vidare uttagen för spel i andra lag. Vi kommer att sätta oss i bilen tidigt nu på morgonen, ja om några timmar förstås för nu är klockan halv sju, och åka många mil, shoppa lite (då där vi bor finns det inte så många ställen att shoppa på), sonen tränar två timmar, sedan blir det bio eller något annat kul tillsammans. Att få njuta vi tre tillsammans, det är kvalitetstid. Den tredje sonen njuter förhoppningsvis han med, då han är i Stockhom med tjejen och de går säkert på bio där de med.

Kram på er alla där ute i etern. Glöm ALDRIG bort att du är lika viktig som alla andra. Det är något som jag håller på att lära mig.

Idag ska jag njuta av en dag med mina