Jul och jullov!

Jaha, är mitt i mitt jullov, men tänkte ändå uppdatera lite. Har inte haft orken riktigt tidigare, men nu tänkte jag passa på när jag ändå är lite förkyld och trött. Då jag har varit frusen, trött och lite orkeslös ett tag, tror jag att jag ska kolla upp min kropp på vårdcentralen. Detta då jag även har haft undertemperatur flera gånger under de senaste veckorna. Första gången när jag tog tempen, för att bara kolla hur jag låg då jag var frusen så låg jag på 34,1 och sedan har det med vissa dagar då jag är uppe på 36,5 varit en del runt 35-36. Fanns inte mycket att läsa på nätet, eller så hittade jag inte det. Men såg att det kunde ha med depressioner mm att göra, så man kanske behöver lite medikament. Inte så att jag är jättedeprimerad men jag känner ju att jag inte är riktigt mig själv. Och denna jul var dessutom en riktig berg och dalbana.
Mina barn och jag for ner till mor och "far" för att fira jul. Körde mina två minsta till den byn jag bodde i när jag bodde där nere. Där lämnade jag den ena sonen till min saknade vän, eftersom jag inte kan förstå att mina riktiga vänner kan först umgås med mig och sedan med den som gjort min själ mest illa i hela världen. Trots att jag valt bort henne så gjorde det ont, ont eftersom saknaden finns där. Ska dock fokusera på allt underbart vi gjort tillsammans.
Att sedan släppa av min största son hos sin moster gjorde väl inte saken bättre. Men jag är så glad att mina barn inte märker eller i alla fall ser att jag tycker att det är viktigt att de får ha dessa människor i sitt liv även om jag inte längre har det. Det finns ju orsaker till det. Orsaker som ibland gör att jag skulle vara kallare och orka med dubbelspelet, där man först umgås med mig och sedan med min fd. Att jag kunde skaka av mig dessa känslor, men tyvärr kan jag ju inte det. Som en vän tll mig skrev, du är så varm och känslofull/kärleksfull, det är det som gör dig till den du är.
Skulle dock kännas falskt och inte rätt för min själ att de människorna som jag litar på och berättar/berättat om mina sår i min själ, sedan kan sitta och skratta tillsammans med mitt ex, för skratta tillsammans med honom det kan man. Det är dock för mig en väg som gör att jag inte kommer att känna mig trygg med dessa personer, vilket gör att jag för att bli så hel jag bara kan, väljer andra människor att umgås med.
En annan jobbig händelse där nere var att träffa mina fd svärföräldrar. (Tur att barnen var med) De har varit och är såååå saknade i mitt liv. De vet dock ingenting om vad som hänt mellan mig och deras son, tror jag inte i alla fall. . Trots det har jag haft det jättetufft att träffa dem, men efter att jag skickat tårtan så tänkte jag att det vore skönt att få träffa dem. Och det var det, men ångestfyllt samtidigt. Att se sin "svärfar" vara så smal och orkeslös (trots att det varit värre) var jobbigt. Likaså att få kramar och känna att de också saknar mig. Det var samtidigt skönt att få prata med dem, efter första ångesten, att se att det går framåt med sjukdomen och att de fortfarande bryr sig om mig.
Nästa dalbana var att mitt fd varit hemma hos mina föräldrar. Detta säkert för att jag skickade tårtan till hans föräldrar, för det var veckan precis efter att de mottagit sin tårta. Att han ens kan, eftersom det är han som gjort mig illa. Fast det var väl så att han skulle visa att han också kunde... Att mamma och "pappa" lät honom komma in, ja där får jag väl skylla mig lite själv eftersom jag inte berättat vad han gjort till dem. Har inte så innerlig kontakt med dem, men kanske dags att de får veta. Vill inte att den som krossade min själ och inte skämdes över det/ inte ångrade sig ska börja umgås med min mamma, där går gränsen.
Som tur var, emellan dessa dalar, så hade jag några härliga toppar. Att få träffa systerdottern med sambo och barn var jättetrevligt. Att få träffa lillebrors familj och mysa med sonen hans var så skönt för min själ.
Två av mina fantastiska vänner fick jag några timmar med var, den ena och jag åt golunch tillsammans och shoppade lite, den andra tog jag en gofika med tillsammans med skön pratstund. Dessa stunder var så sköna för det var mycket skratt och glädje.
Att dessutom få träffa en barndomsvän på en räkmacka och te, ja det var också en av mina go´punkter.
Mina barn har varit hos mig mycket detta lov och det är jag så glad för, att ångesten fortfarande finns där i bland visar att såret var djupare än vad jag förstått. Att jag ändå lever och har kul visar att jag är levnadsglad, stark och att djupa dalar alltid går att ta sig ur.