LIte av varje!

Jaha då tillhör man statistiken idag då, hemma och det är OS. Haha. Har varit förkyld och trött i kroppen länge och igår låg jag hela dagen. Eftersom min astma också fått sig en liten skjuts så stannade jag hemma idag. Hade nog kunnat gå, men fått gå på medicin och varit trött. Så jag valde att ta en dag hemma och bli bättre i luftrör samt vila. Så visst har det blivit OS-koll, men hade hellre varit frisk och på jobbet ;). Kollar på curling och hoppas på vinst för damerna, herrarna vann sin första. Försöker lära mig lite mer så att jag kanske kan ge något litet tips till Team Mattsson när de spelar SM om några helger, fniss.
Förra helgen fick jag en liten bekräftelse men samtidigt var jag nervös över om det skulle bli något taskigt sms mm. Sonen var lite full och kom hem. Han kom då upp och ville prata med mig. Vi skrattade lite indirekt åt det, då han är väldigt lik sin far i det syftet. Tar upp saker när de är onyktra, smile. Men han hade funderat på, vilket jag ofta också gjort, om det skulle hända hans moster samma sak som det hände min kusin, hur jag skulle reagera då eftersom jag inte pratar med min syster. Vi pratade lite kring detta som hänt och han förstår att jag valt min väg. Att det inte förändrar något, i alla fall inte nu. Han förstod det ännu mer när jag berättade att hans moster tyckte att det var viktigt att berätta för hans pappa att min kusin dött, än till mig (inte ens via sms). Det var detta som gjorde honom arg. Både på hans moster och hans pappa, för han tycker att man minsann berättar. Han tänkte direkt ringa, men vi pratade och kom fram till att om han ville prata om detta så skulle han göra det någon annan gång. Han var dock måttligt glad på sin moster. Jag berättade att hans pappa faktiskt skickat ett sms några dagar senare, men att jag tolkat det till att han beklagade sorgen för Linda. Han tyckte väl dock att hans pappa kunde meddelat mig direkt också.Vad som därefter hänt vet jag inte. Jag har dock klarat mig från sms mm, så det är för tillfället lugnt där. Det som värmde i mitt hjärta var att Jonnie verkligen sett hur ledsen jag varit över detta. Han kramade mig flera gånger och sa: Men mamma jag ser att du mår dåligt. Jag fick förklara flera gånger att jag gör så gott jag kan för att bli lycklig men att berget är stort. Han förstod mig, ville dock att jag skulle veta att han ser. Mitt fina hjärta.
Är så glad för honom då han fått fast arbete nu och livet går åt rätt håll för honom. Nu är det bara lite annat som vi ska fixa.
I lördags var jag hos vänner och kollade på melodifestivalen. Det var likörkväll, men då jag var hängig så var jag nykter. Typiskt, jag som älskar lite olika likörsorter. Men jag mådde ju bra dagen efter, hiha.
Känner att jag är på väg ur mitt mörker i alla fall, har plockat och städat, beställt grejer så att jag kan göra klart golvvärmen som har fått vänta ut mig och min ork. Målade min kista svart och blev helnöjd, att jag inte gjort det tidigare.
Denna vecka väntar mycket skojsigheter, så om jag nu skulle bli sjuk så var det ju rätt tid. Ska ha föräldramöte, fira en sjuttioåring samt så är det äntligen dags för mordmiddagen. Peruk, klänning och lite av varje är fixat. Maten handlas på lördag. Ska bli så kul att ha massvis med underbara vänner hos mig. Vi blir sexton vuxna, som ska försöka lösa ett mord samtidigt som vi äter lite gott.
Ha det superdupergott alla ni som läser min bloggg. Kram från mig!

Skrämmande!

Fick idag chansen att ringa ett medium gratis. Vi är många som är med på en facebooksida, tankekraft, och ibland finns det tider som man kan få ringa in och bara ställa en fråga.
Ikväll var en sådan kväll, en halvtimme. Jag kom fram, tänka sig vid första försöket, och ville naturligtvis veta hur det var, antingen med pappa eller lillasyster. Fick som svar att lillasyster var för tidigt att se/ få veta något om men samtidigt sa han om henne, att han trodde att det kunde vara henne han såg men bara diffust. Hon hade haft det jobbigt men nu verkade hon lugn.
Vad gäller pappa min så fick jag på den lilla tiden veta saker som, för folk som inte tror på medium, kan verka som något alla kan säga, men samtidigt så fick jag höra saker som verkligen kändes rätt in i hjärtat. Så skrämmande! Tvivlaren i mig har suddats bort mer, kändes verkligen som det kunde vara pappa.
Dessutom beskrev mediet vad som hänt mig lite grann och det var också helt rätt. Lyckoträff eller sant, ja ni får tro vad ni vill. Jag tror att det inte går att få in så många lyckosparkar. Så nu trillar tårarna, men av värme till min far och mitt liv.
Ha det gott, alla fina underbara människor.

Fredag och jag mår gott förutom lite molnande av huvudvärk/migrän som jag kurerat.

Jaha då var det fredag igen. Och visst njuter jag av dem, men jag gillar också mitt jobb så jag längtar även till måndagar. Skönt att känna så!.
Migränen har hängt över mig, vet ju att det blir så en gång i månaden. Men den är bara molande tack vare medicin och det kommer inte att bryta ut. Det är gött!
Har ikväll planerat ännu mer på min mordmiddag och dessutom fått veta att mina vänner som först tackat nej nu också kommer så nu har jag väldigt många av mina goa vänner nära den kvällen. Vi blir 17 st vuxna, om någon inte blir sjuk eller får förhinder, Greaseinspirerad klädsel och mat á la 50-tal. Eller vad sägs om:

Vitlökstoast till förrätt, mingel.
Hamburgare med bröd till huvudrätt
Antingen vanijglass med Coca Cola över eller chokladmilkshake med smak av dooleys. ( Ja egentligen skulle det vara lite annat i men då det är jag som ordnar med festen så blir det min smak som får ånjutas, fniss)
                                

 Rollspel och mordmysterie, ja det kan bara bli en lyckad kväll. Hoppas att den blir lite mer än lyckad. 

                    Ha en skön fredagskväll alla där ute, det har jag och har så haft hittills. 

Myser under värmefilten!

Då tänker jag bara skriva att jag njuter under värmefilten för att jag har haft en härlig dag. Skrattat gott med kollegorna och haft en skön dag med eleverna. Ska planera lite till ikväll och sedan kolla på någon bra film eller tv-serie kanske.
Om det inte finns något i min smak så får jag väl gå upp i sängen och läsa: Hundraåringen som gick ut genom fönstret. Vet att jag kanske är sent ute, men så är det när man inte haft tid att läsa speciellt innan. En skön torsdag.
Har även hunnit slösa upp lite pengar också, och det kan ju ibland kännas väldigt bra. Smile

En stund av tårar och saknad

Då kom det i fatt allt som hänt. På grund av ett litet sms så kom saknaden. Saknaden över alla som inte finns i mitt liv igen. Tomheten efter min syster och min kusin samt alla andra änglar.  Tårarna över att ingen finns nära som kan hålla om mig när jag känner så här. Saknaden över de människor jag valt bort i mitt liv pga att de inte tycker att t ex otrohet är så farligt. Tänk om man kunde röntga en människas själ. Alla fina minnen gör att jag trots allt för det mesta mår gott över allt vi gjort. Men just idag, just denna stund ska jag bara sakna dem en stund. Låta tårarna få rinna och inte kämpa för att vara stark. Jag äter ju inte medicin bara för skoj skull, kroppen visar ju att det faktiskt har blivit lite för mycket käftsmällar i mitt liv. (Tro nu inte att jag tänker vara pessimist så länge, snart ska jag planera en mycket rolig mordmiddag som jag ska ha tillsammans med vänner, men just nu tänker jag bara vara i min sorg.)
Många gånger har jag undrat om jag skulle valt en annan väg, men varje gång trots alla förluster, så får jag samma svar. För att jag ska bli så hel som möjligt så har jag gått rätt väg, inte den enklaste och inte den smartaste i vissa ögon men den som har visat mig att jag är rädd om mig. Och de människor som ser mig för den jag är.

Att njuta trots allt!

Tror att min resa har varit att se njutning i det lilla och att det inte är fel att vara själv eftersom jag inte är själv i mitt hjärta.
Trots att jag känner att kroppen reagerar, med att sova dåligt och med att inte vara hungrig, detta är ovanligt med tanke på att min matklocka brukar vara precis som Skalmans, så känner jag samtidigt att jag börjar bli rejält rastlös. Just nu vill jag hitta på något, men har barn i fel ålder, de vill inte göra så mycket med sin mamma. Konstigt nog, fniss! Kan få dem att spela lite spel och kolla på någon film ibland. Men när man frågar om de vill göra något så vill de inte. Fördelen med det är att jag med gott samvete kan sitta och kolla på hockey och skidor, samt slöa till annat som jag gillar.
Saknaden av snön gör sig gällande. Inte roligt att gå ut när det är så halt ute, men ska försöka hitta något annat där jag rör mig som gör att min själ ser ljuset till fullo fortare.
Dessutom ska jag fortsätta ha fester med mina vänner, spela sällskapsspel med några är redan inbokat, får ordna en middag snart, det var ju länge sedan. Får helt enkelt lita på mediumet att jag är rätt väg i livet. Så att detta år blir garanterat mycket bättre än föregående.

Skönt att bara få vara!

Idag har det varit en skön dag. Gjort lite nytta förstås, men samtidigt bara varit. Hälsade på min vän som inte mår så bra just nu och gav henne en riktigt varm kram samt lite goda lakritsskorpor, så smarriga, och Mors lilla Olle- te. Detta för att visa att jag finns för henne alltid. Vet ju själv hur det är med ångestattacker och orkeslöshet, även om min väg har stött på andra hinder än hennes väg. Dock vet jag att känslan som sätter sig i kroppen varken är skön eller rolig.
Den känslan finns fortfarande kvar hos mig, men mörkret börjar att spricka upp och ljuset sippra igenom.
Väntar på ett besked som kan hjälpa mig genom mörkret lite snabbare. Det vore görskönt om det blir så, för nu är det dags för ljuset att sprida sig och värma min själ och mitt hjärta.

                                          

Gick ju ganska bra trots allt!

Då har såväl begravning som jul varit.
Åkte ner mot Eksjö på en onsdag för att stanna till hos systerdottern och hennes familj. Var så mysigt att få prata med henne samt leka med hennes dotter. Gav mig energi för det som komma skulle.
På torsdagen så åt jag och Kevin lunch med systersonen. Det var minst lika mysigt att få träffa honom och fylla på med ännu mer energi. Dessutom sov vi hos honom så vi fick ännu mer bonustid de få dagarna vi var i Eksjö.Fick en fika med en väninna också, oplanerat så det var gött.
På fredagen var det dags för begravning. Så skönt och så jobbigt. Tårarna rann som en stor flodbädd. Ville bara därifrån men samtidigt var det skönt att äntligen till fullo släppa loss tårarna direkt. Att träffa vissa i familjen gick också okej även om det var konstlat. Efter lite smörgåstårta var det åter dags att fylla på energi. Jag och Kevin for till våra underbara vänner. Han umgicks med Abbe och jag med Fia. Så skönt att låta skrattet bubbla och prata om såväl änglarna och skojsigheter. Som grabbarna sa, det märks att våra mammor träffas nu, för de skrattar så :D.
Denna dag träffade jag också Anita, min kusins mamma. Det var mysigt att få ge henne en kram och prata lite om Jonna. Då bestämde vi att jag inte ska åka ner på begravningen eftersom det inte är någon tillställning efter begravningen. Så det får bli lite ljus som tänds den dagen samt en blömbukett till graven. I vår får jag åka ner och sätta en ängel som vakar där.
På lördagsmorgonen for vi vidare mot Ullared och Gekås. Shoppade loss en del och fick tankarna att vara på något annat än ledsamheter.
På söndagen och måndagen var det lite paketinslagningar samt sällskapsspel med Jonnie, Kevin och deras vänner. Sällskapsspel är något av det bästa som finns, för då umgås man verkligen.
Tisdag och julafton. Inget jag sett fram emot detta år eftersom barnen skulle till sin pappa. Dock gick det bra, då vi hade jul på morgonen med tomtegröt och paketöppning. Jonnie stannade också kvar så vi åt julbord tillsammans. För att vara en julafton utan barn så var jag inte så länge utan dem. För de kom hem på kvällen sedan, vilket jag var jätteglad för.
Igår var det dags att ha lite kul med vänner. Så skönt att sitta och tjöta med nya och gamla vänner innan det var dags för Folkan. Trevlig kväll med skratt, kramar och gott att dricka.
Idag har det varit en lite slöardag, men det gör absolut ingenting.

Bonustid!

Fick lite bonustid med Philip och hans kompis William. Så skönt att de kom hit så att man fick skratta lite.
De ville sova här, och naturligtvis fick de det. De har suttit och spelat monopol och kommentarerna som kommer från dem är bara så härliga att skrattet bubblar från magen. Så skönt att få fylla på skrattenergi. Det gör att det som komma skall blir lite lättare.
I morgon bär det av neråt till systerdottern och hennes familj. Ska bli skönt att få stanna till där en natt för att sedan fara vidare. Mysa med Alva kan bara vara underbart.
Att få sova hos systersonen i hans lägenhet ska också bli mysigt. Där kommer förhoppningsvis skratten bubbla lika mycket som de gjorde idag när vi pratade i telefon. Att han kallar mig för knäppis ser jagbara som en ynnest ;).
På fredag är det dags för begravning av min fina lillasyster. Ska då tänka på sången jag fick idag i mitt huvud, en sång som är fantastisk.
Ha det nu så underbart alla där ute. Glöm inte:

           

                                                

Ont det gör så ont!

Så j..la trött på att det alltid stämmer att en olycka inte kommer ensam. Tyckte att det var tillräckligt med att mista min lillasyster, men inte. Min goa, glada, varmhjärtade kusin har också lämnat detta liv, 44 år gammal. Hon var alltid glad och positiv. Känns så overkligt, men vet ju att det är sant.
Fick veta det först igår, tyvärr sist av alla verkar det som, men spelar ingen roll. Igår var jag som i chock, grät inte mycket alls. Bara frös och frös och  frös och hade ingen matlust eller någon ork. En av mina vänner kom förbi och pratade/fanns för mig i några timmar. Sedan blev det som vanligt en natt med väldigt lite sömn. Försöker se ljuset i tunneln men det är väldigt långt borta. Känner mig rotlös och vill bara flytta härifrån, det tar ju aldrig slut med sorgerna här. Släkten är så långt borta!
Har chattat med vänner nere i Småland. Det har känts skönt att få prata om Jonna och att få känna sig nära. Pratade också med systersonen i nästan en timme, vilket var så skönt. Chocken släppte då taget en bit och tårarna rann och rann och rann. 
Just i den stund kom en annan vän förbi och det gjorde att fokus försvann från sorgen ett tag. Skönt att få andas mellan tårarna, då smärtan är olidlig.

Sökandes nycker ;)!

När ens liv går i berg- och dalbanor hela tiden så undrar man naturligtvis om det ska fortsätta att vara så. Därför fick jag tummen ur.. och ringde ett medium för att se om det kunde bli lite rättsida.
Utan att jag ställde någon fråga, mer än att jag undrade om mitt liv, så fick jag som svar att jag var precis på den väg där jag skulle vara. Hon sa att jag har haft det väldigt jobbigt men att det nu skulle vända. Det kände så konstigt men samtidigt kunde jag bara hålla med när hon beskrev det för mig. Att jag skulle fortsätta att sprida ljus bland människor och vara en positiv och glad person. Att allt jag försöker med att sprida, kommer att blomma ut så småningom, men att jag samtidigt måste sätta mig själv i lika viktig position som andra. Allt hon sa om hur jag är som person och vad jag behöver tänka på stämde SÅ in på hur jag tänker mig och vill att andra ska tänka på mig. Det är ju faktiskt därför jag är lite osocial just nu, då jag inte kan sprida ett äkta leende lika lätt som jag brukar. Vill kunna le mot folk med hela mitt hjärta och det kommer jag snart igen kunna göra. Jag skulle alltså fortsätta vara den jag är och vara rädd om såväl mig som andra. Nästa gång får jag fråga om kärlek och änglar i mitt liv, denna gång kom bara allt som rinnande vatten från henne.

Min fina lillasyster!

Idag tänker jag fokusera på minnen från min lillasyster. Minnen som för alltid kommer att finnas kvar.

Varje jul fick du god choklad av mig, för att du älskade choklad. Denna jul får jag äta lite extra choklad för din skull, inga problem alls ;).
                                    
Tänker tillbaka på den tid när jag blev tillsammans med barnens far. När han grät för att han tyckte att det var orättvist att du inte fick ha ett liv som oss andra. Av kärlek har vi alla tänkt den tanken Linda. Men du spred ju glädje till oss alla ändå. Du pratade på ditt sätt, och njöt när huset var fullt av ljud och människor.
Ditt ansikte spred glädje och lugn när du lyssnade på musik. 
Kommer aldrig glömma när jag var och hälsade på dig på Nannylundskolan och du blev arg och slängde en tallrik i golvet. Då förstod jag inte varför, men när jag senare fick samma respons då jag hälsade på dig på stan så började jag fatta. Du ville ju bara att allt skulle vara som du var van vid, och jag hörde inte hemma på din skola eller på stan. Varje gång jag kom hem till dig och strök dig på armen så blev du ju glad, för det var där jag hörde hemma.
Tänker ofta på den dagen då mamma och jag åkte till Jönköping för att du var sjuk och låg inne på sjukhuset. Sjuksköterskorna berättade att du varit sur och vrång hela morgonen, men när mamma klev innanför dörren så kom världens smile från dig. Då kom din trygghet.
Den veckan då du och jag var på läger var helt underbar. Att se dig ligga där och njuta i sinnenas rum, det är ett härligt minne som du har givit mig.
Dessa saker ska jag fokusera på idag och andra minnen som jag också bär med mig så blir dagen lite ljusare Love ya!

                                         

Vad olika man reagerar!

Jaha då har man suttit en dag till och bara haft värk i hela kroppen efter chocken. Så konstigt att man varje gång man är med om en sorg så reagerar man olika.
Jag har idag varit ute en sväng. Skottade en stund men orkade inte mer än en halvtimme sedan var jag helt slut. Tog bilen och handlade lite, men ville inte träffa någon. Skyndade mig förbi folk för att slippa säga hej. Min sorg syns ju inte utanpå.
Vill bara vara för mig själv, samtidigt som jag egentligen inte vill det. Att jag inte vill träffa folk får mig att förstå att detta kommer att göra ont länge.
Känner att tålamodet inte finns här, men det får ta tid. En saknad måste få sitt utlopp, livet kommer ju för alltid bli annorlunda.

Det gör så ont, det känns så fel!

Kan någon väcka mig ur denna dröm och säga att det verkligen bara var en dröm?? ...
Nej, det var väl det jag trodde! Efter alla tårar och och att det värker fortfarande, så måste det väl tyvärr vara sant.
Att missta sin lillasyster gör ont, hon blev ju bara 37 år, Visst hon var speciell med sin cp-skada, men hon var min lillasyster som skrattade gott när vi fyllde huset. Som visade sina känslor och njöt av att bara vara.

Nu ligger jag i sängen och tårarna trillar. Varför kan jag inte bara få det lugnt i min själ, har jag inte varit med om tillräckligt? Tydligen inte!!
Lite till orkar jag, jag har ju bara mist min pappa (han som stod mig närmast och alltid fanns där), min bonusmamma, mina två farbröder, min farmor (som inte orkade leva när hon mist två söner så hon valde att somna in), jag har ju bara en son som har en svårinställd diabetes och ingen att luta sig mot när det gör ont eller är kämpigt kring honom, jag har ju bara blivit sviken av den jag litade på i 21 år och som sedan ljög mig rätt upp i ansiktet om att han alltid varit ärlig mot mig och aldrig gjort mig illa. Så ge mig en käftsmäll till, det orkar jag..

Nej! Nej! Nej!

Kan inte tro att det är sant! Aldrig ska man få må så bra som man kan, med sina ärr. Aldrig tar sorgerna slut. Fick idag ett samtal som jag inte ville ha. Min lillasyster har lämnat oss, varför?!!!
Linda, kommer alltid att sakna dig och ditt eget sätt att prata. Att aldrig mer få gå in och stryka din kind gör ont. Att aldrig mer få se ditt leende och höra ditt bubblande skratt när du var lycklig. Varför? Varför? Varför?
Du skulle ju leva nära oss länge till. 

Linda du fattas mig!!!

Så skönt när man ser att en tonåring är på väg att bli vuxen ;)

Denna veckan har jag njutit av att Jonnie har lagat mat tre dagar. Inget jättemärkvärdigt, men likväl jag har fått komma till dukat bord och det är jag inte bortskämd med. Dessutom har han diskat efteråt. Inget att vara glad över tänker säkert en del, men känner man min son, som tidigare har levt på nudlar och pyttipanna när jag varit borta och inte varit speciellt hjälpsam om man inte tjatat i en vecka, så är detta ett stort steg framåt. Detta kan bli en vana.
Nästa vecka "fixar" COOP matkasse maten. Det är något jag varmt rekommenderar. Så på matschemat blir det:
Räkgryta med curry och chutney
Rödbetspytt med pepparrotsgrädde
Baconlindad kycklinglårfilé med äppelsallad
Pasta med skinka och ärtor

Låter som fyra goda rätter. Det är så skönt att slippa planera maten en vecka, eller i alla fall fyra dagar. Maträtterna tar cirka 30 minuter. Har pratat med Jonnie att vi ska ha det någon gång då och då när det bara är vi två också och att vi då lagar mat varannan dag och det är han med på. Nu är ju alla mina hjärtan hos mig. Hos mig och hos mig, Philip försvann nästan lika fort som han kom. Ville sova hos en kompis.
Själv ska jag vara curlingmorsa såväl lördag som söndag, när det dags för Mosippans curling för yngre juniorer.

 

Lugna lördagen!

Jaha, då ligger man framför tvn och kollar tillbaka på en lugn lördag. Handlade och gjorde lite måsten på förmiddagen innan det var dags för en promenad ute i den härliga solen. Man kan ju inte fatta att vi är i mitten av november och det var tio grader ute. Förra året låg snön från och med slutet på september.
Tycker mycket om snön, men idag gjorde det inget att den saknades. Promenaden, med en bok i örat, blev över en och en halv timme. Nice.
Hem och stoppade kycklingen i ugnen.
Efter middagen tappade jag upp ett badkar. Tände lite ljus, njöt av något gott i glaset och tittade på en film. Det var skönt.
Nu väntar jag, i min morgonrock, på att så mycket bättre ska börja.

                           

Skönt men jobbigt samtal

Då har jag haft ett skönt och jobbigt samtal, som kommer att göra mig lite mindre rotlös så småningom. Nu är det fredag och denna helg är inte fylld av någonting speciellt. En lugn helg, ganska skönt. Kanske jag får tummen ur och börja göra någon av mina "måsten" då. Endast måsten för mig ;).
Ljusen är tända och jag njuter till idol. Philip, som egentligen är hos sin pappa, ska sova med tre kompisar i min husvagn. Det är så gott när de umgås flera stycken. Man får bara passa så att de verkligen stannar där, nu när de börjar bli tonåringar.

Är ju ingen fotbollstok heller, men kommer säkert ha tvn på för att se hur det går för Sverige. Till er alla fotbollstokiga, ha en härlig fotbollsfredag och att ni får se många målgester av Zlatan.
. Till er andra önskar jag naturligtvis detsamma :D.

Lite om helgens bravader och annat smått och gott!

Förra helgen var som sagt väldigt underbar, nästan hela helgen.
Vi åkte till Storhogna, Sångbäcken och inkvarterade oss i en stuga. Det var en fin fjällstuga med loft, övervåning.
Så vackert var det där utanför också. Vi började kvällen med mat, sedan blev det bastu och trevligheter innan det var dags för forum.
Där lyssnade vi på trubadur, det var dans och disco. Träffade också sonens före detta. Så trevligt att få kramas igen, var så länge sedan.
Natten slutade väl vid tre så jag var lite seg när jag vaknade vid sju och inte kunde somna om. Då passade jag på att mysa till några koppar te och lite frukost till en film innan de andra behagade vakna ;).
Vi bestämde oss ganska raskt att bara njuta av dagen så vi for till Storhogna högfjällshotell. Där intog vi en mysig lunch och satt och tjötade som bara den.
Hem och dags för skumpa, bastu och skratt och fniss. Lite middag och gott vin till. Jag hade tidigt bestämt mig för att inte åka till forum denna kväll med, med tanke på att medicinen gör mig lite trött. Så när de andra drog iväg, satt jag i stugan och tittade på så mycket bättre. Men inte var jag ledsen för att vara själv då. När man fått en heldag med vänner.
Efter så mycket bättre var det dags för en film innan jag gick och la mig. Strax efter att jag somnat så hörde jag dem komma hem, så det blev inte mycket sömn denna natt heller. De försökte smyga, men är man lite full och sitter och pratar så hörs man mer och mer.
Det slutade alltså med att även denna natts sömn var lite bristfällig. Men vad gör det!

Storhogna, utsikt från "vår" stuga och lite skumpa i bastun.

Tyvärr hände det en sak som gjorde att helgen inte fick högsta betyg. En sak som har gjort mig ännu mera rotlös och tröstlös. Då är jag glad att resten av helgen var så underbar. 

Nice tjejhelg!

Tänkte bara skriva att jag har haft en underbart nice tjejhelg. Bilder och mer om denna helg kommer jag att skriva när jag lagt in lite bilder på den fina miljön som jag tillbringade helgen. Synd att vissa saker hände som gjorde att helgen inte slutade lika bra för annars hade denna helg fått 99 % nöjdhetsfaktor av mig ;). Ha det gott alla där ute...och pappa jag har tänkt mycket på dig i dag med ;). Kram på er alla.