Livet är värt att kämpa för!

Jaha då har man börjat med medicin. Det blev så. Såren i min själ efter vad han gjort mig var större än jag trodde. Men det är så att det tar jag för att jag ska komma tillbaka helt. Vet att det har gått över tre år men när en själ krossas så blir den skör samt väldigt sårbar och trots att jag lever så har inte lyckan smygit sig längst in i mig. Snarare så är det något som har gnagt och gnagt trots allt roligt jag fyller livet med, så nu fick jag nog.
Tänker aldrig lägga mig platt, ska kämpa mig tillbaka så mycket som möjligt. Och att det då blir medicin, för hur länge det vet man aldrig, det är en del i processen.
Träna, umgås med folk som  jag får skratta och ha kul med, planera lite fester och sedan när orken försvinner, se till att medicinen gör att det blir mer sällan. Japp det är så jag ska försöka förgylla mitt liv så gott det bara går.
Komma igång med nya projekt när jag börjar hitta mig själv igen.
Har i helgen haft det underbart. Husvagnssemester i Sundsvall med minstingen och vänner, åkt på fotbollscup i Timrå för att kolla på mellansonen, badat i havet, njutit och skrattat.
Början på veckan har det bakats lite blåbärspaj och kärleksmums. Kärleksmums, det är en av de godaste kakorna man kan äta, även om inte dessa blev såååå toppen. Alltid svårt att få glutenfria stora och fluffiga. Men det slank allt ner en.


Ikväll hade jag besök av en väninna, vi satt och drack te medan storsonen och kompisar spelade sällskapsspel. Underbart!