Tuff men också rolig vecka.

Har nu bockat av 1,5 av de tre sakerna som min läkare tyckte att jag skulle göra.
I måndags frågade jag min son om när och hur han tycker att jag ska berätta för hans syskon. Svaret jag fick: När du är riktigt säker på att det hänt. Gissa om det kändes som ett slag i magen och ångesten kom krypande väldigt fort. Dock gick det bra och jag förklarade att jag var hundra procents säker på att det har hänt, att hans pappa tyvärr verkligen har varit otrogen. De personer jag fått reda på det av är några jag litar på till hundra procent vad gäller det här. Han svarade då att han tror att min mellangrabb redan nu kan vara redo men inte lillebror nr 2. Dock så var mitt huvud fullt av att hans pappa verkar ha sagt något. Är dock inte säker på det och tänker inte lägga ägna för mycket tankar på det, jag vet att det jag fått reda på är sant. Så är det, de som vill tro något annat tänker jag inte lägga någon krut på, förutom om det blir mina barn förstås. De är fortfarande lika kära för mig, även om de skulle vägra tro på mig.
Idag har jag skrivit ett brev till min mamma och bonuspappa. Då rann tårarna ganska rejält, men det känns skönt nu efteråt även om jag känner mig tömd på energi. Som tur är har jag en klok väninna, ja jag har många kloka väninnor, men just denna dag så var det en som skrev. Gör det nu av med det så att du kan må bra tillsammans med oss i sommar.
Resten av veckan har också  mysig och härlig så jag kommer snabbare upp igen.
Alla dagar har varit fyllda med bio, testunder, spel och mingel, lite vin och god mat samt underbara människor i min närhet.
I morgon läggs brevet på och sedan får vi se hur de reagerar. Tufft men nödvändigt.

Klok men ändå inte klok!

Jaha varit hos företagsläkaren idag. Han summerade mig så här, hur kan någon som är så klok vara så oklok och inte rädd om sig själv. Han var mycket bra och vi träffades i nästan två timmar. Han tror, precis som jag själv, att det största "felet" på mig är min sorg över hur jag blivit behandlad av min fd. Inte har det blivit bättre av alla annan stress men sorg ska arbetas igenom och inte tas tabletter. Om det nu inte är något annat fel på mig också. För jag ska ta en massa prover och har en liten förstorad sköldkörtel. Men väldigt liten så det är nog i så fall endast en liten del av mitt problem.
Läkaren sa att det finns tre saker som jag bör göra för att kunna läka så mycket som möjligt. Och det är att berätta och berätta och berätta.
1. Berätta för mamma och min bonuspappa, för att kunna gå vidare. Antingen genom att skriva ett brev eller ringa, men de har rätt att veta.
2. Berätta för mina fd svärföräldrar. Detta för att de ska veta inget annat. De har också rätt att veta att det inte är jag som betett mig illa i deras sons och mitt förhållande.
3. Berätta för mina två minsta söner. De har rätt att veta varför deras mamma mår som hon gör. Inte så att jag ska snacka skit om deras pappa utan bara sakligt berätta varför jag inte alltid mår så bra. Som förslag fick jag att prata med min store son och se om och när han tycker att jag ska berätta för hans syskon, eftersom han vet vad som hänt.

Tre tuffa saker att göra. Nr ett ska jag väl klara av, för det är dags att bry mig om mig själv. Inte skydda honom. Det är dags att de får veta, även om det är jobbigt. Detta för att de har all rätt att få veta varför jag valt den vägen som jag gjort. Att det inte är för att han "hittade" en annan utan att det är mycket mer kränkande.
Nr två och tre blir tuffare. Har väl alltid önskat att jag sakligt berättat för min svärföräldrar för att de ska förstå men samtidigt varför? Ja för att de ska förstå mig, det kan jag köpa. Svårt dock att inte låta som om man pratar illa om deras son. Att berätta för mina söner är ett stort  berg att bestiga. Är de redo, han hade så kloka svar på det läkaren. Att de nog annars kommer att vara arg på mig eftersom jag INTE berättat varför jag ibland mår så dåligt. Att det kan slå bakut mot mig om och när de får veta. Då är det bättre att det kommer från mig. Dessutom om jag bara berättar vad deras pappa gjort utan att prata skit om honom så kommer de älska honom ändå och inte må så dåligt, men än kanske för en liten stund.
Lite och grubbla på som ni säkert förstår. Men ett av tre är väl inte så dålig det heller ;).

Jag kommer samtidigt fortsätta leva och njuta av livet så gott det bara går. Ju bättre vardagen blir desto mindre av deppen kommer :D.

Var rädda om er alla där ute, jag försöker att lära mig det. Fredagskram

Underbar påsk!

Denna påsk har varit alldeles underbar, med tanke på att sönerna inte varit hos mig.
Började torsdagen med att bli bjuden på fika av en underbar man. Fortsatte kvällen med att mysa med min minsting hemma. Hade tänkt gå ut, men då sonen ville att jag skulle vara hemma och han sedan skulle vara två veckor hos sin pappa så kollade vi på lite film istället. Dessutom passade jag på att köpa löparskor så att jag kan komma igång och må bättre.
Fredagen då passade jag på att prova löparskorna för första gången. Gick väl så där, men då kan det ju bara bli bättre ;). På kvällen blev det förfest här för att sedan gå ut och festa lite. En trevlig kväll med härliga vänner.
Lördagen fortsatte i samma spår som fredagen. Först var det lite matlagning, gjorde goda räkpajer, kokade ägg och stekte lite prinskorv, medan mina gäster hade andra uppdrag så matbordet blev supergott. Det spelades spel, kampen mellan kvinna och man. Gissa vilka som vann, just det kvinnorna. Smile! Kvällen avslutades med tunnbad. Tyvärr blev inte tunnan så varm som det var meningen, men trevligt hade vi ändå. Minstingen kom och badade med oss och sov över här så det blev lite bonustid. Även mellansonen kom förbi en stund.
Söndagen startade med lite powerwalk innan det var dags att få besök. Att sitta och diskutera allt möjligt, både mindre roliga saker som härliga saker, drömmar mm, tillsammans med en man tillhör inte vanligheterna. Det var en stund där tiden bara sprang iväg och som jag uppskattade väldigt mycket. Inte blev det sämre av att kvällen avslutades med film tillsammans med honom och hans kompis ;). Filmen var helt okej, men sällskapet var desto trevligare.
På måndagen var jag ute och gick med en go väninna. Vi tog en lunch på fiket och hade en mycket härlig stund. Allt detta som jag varit med om är verkligen vardagslyx.
Att dessutom lämnat in min uppgift i matematik som jag haft att göra samt börjat med mina omdömen gör att det känns ganska bra idag med.

Hoppas att ni alla fått ha en lika trevlig påsk som jag. Kramar från mig till er!

Glad påsk!

Vill bara passa på och önska alla er där ute i etern en riktigt glad påsk! Ska själv fira den till viss del själv, tll viss del med underbara vänner.
Idag har jag fått ett glad påsk, från mitt ex. Fattar inte vad han håller på med. Eller egentligen gör jag nog det. Det är bara så konstigt för mig att förstå att någon vars själ man totalt trampat sönder och som man skrivit så elaka saker till ska man önska en glad påsk. Att be om ursäkt och visa att man bryr sig vore väl första steget eller? Nej så är det inte. Det som gör mig arg är att halva mig ville skriva att han kunde dra..., men naturligtvis segrade den andra halvan. Att jag sedan mår dåligt över ett litet sms, där jag svarade detsamma, det är något jag måste jobba med. Dock kommer jag aldrig skriva något elakt till honom, vi var ju trots allt tillsammans i över 20 år. Tre fantastiska ungar har vi också tillsammans och en vänskap innan vi blev ett par dessutom. Vet inte om och när jag kan släppa allt det här, kanske kommer det där ärret gnaga och skava på min själ lite då och då för att påminna mig om vilken stark människa jag är ibland och att jag trots allt jag varit med om och som han gjort så vill jag bara tänka gott om honom.

Ibland bor jag i en för liten by!!

Det är bara att konstatera att jag ibland flyttas tillbaka i tiden och såren töjs ut lite grann. Att behöva vara på samma ställe som min före dettas sambo sliter på själen även om man har trevligt. För hur eller hur så kommer tankarna på vad de gjort mig och hur de betett sig varken jag vill det eller inte. Försöker verkligen att glädjen ska nå mitt innersta men känner att en del är spelad glädje. Att få dansa och ha skoj med elever gillas skarpt. Men att då se henne där leende och glad gör att det kryper i själen.
Visst måste jag lära mig stänga av, att fokusera på det som är bra med kvällen och det kommer vara det braiga som jag kommer att minnas. Konstateras ska dock att jag verkligen ska försöka få en helt annan klass än hennes son till hösten. Även om sonen är jättetrevlig så kommer inte ångesten vara värt det. Jag vill må så gott jag bara kan på jobbet, vet ju hur sårbart det kan bli.
Som turer så är det inte allt för ofta som jag måste stöta på henne, trots att jag bor i ett litet samhälle.

Härlig vecka!

Har haft en helt fantastisk vecka på jobbet. Åkt slalom med eleverna och denna gången gick det ju ganska bra. Är livrädd för nerförsbackar, men nu var det tredje gången jag åkte och kunde lämna barnbacken (förra gången blev jag fast där med elev som var mer rädd än jag). Underbar dag men kall.
Har också denna vecka sett när mina elever spelade fotboll och kämpade så väl.
Dessutom har jag mina hjärtan hos mig och då mår jag så gott. Vet att jag inte kan leva genom mina barn, men energin jag får av att de är här gör att jag orkar mer i min stress. Idag har det bakats bullar med minstingen, så härligt. Jag har också burit ved, fick igår lite över en kubik av en så snäll människa som finns i mitt liv. Han ställer upp på allt och alla. Han har blivit lite av min extra pappa, då min älskade pappa inte finns här hos mig längre. Donar och fixar åt mig när jag behöver eller han upptäcker att jag kanske behöver ;)
Är dock lite besviken på att min store son inte hjälpt mig med veden. Tänker inte be honom mer än en gång, passar det inte så får det vara. Älskar verkligen honom, men han är då inget hjälpsam. Antingen måste man betala honom eller så hjälper han inte. Blir så trött på det tankesättet men varken orkar eller har lust att tjata och försöka få honom att hjälpa. Den energin det tar är inte värd att slösa. Lägger hellre det på själva veden, trots att jag naturligtvis helst hade velat att han kom och hjälpte. Det ska jag inte sticka under stolen med.
Tur att minstingen funnits hos mig idag då. Han hjälpte inte så mycket med själva veden, men han brukar hjälpa så ofta. Däremot höll han mig sällskap, såg till att snön var mer platt där jag skulle köra med skottkärran och var glad och positiv. Han slängde in en skottkärra ved också. Snart dags att bada tunna igen alltså. Har inte haft ved på ett tag och dessutom har det varit så fruktansvärt kallt.
Minstingen tog idag fram sin hoppjerka också så vi njöt av det fina vädret. Snön har smält bort på en hel del ställen och jag längtar verkligen efter våren. Det är jag naturligtvis inte ensam om men vill och hoppas att mitt sociala jag kommer mer tillbaka då.
Har igår fått igång internetet igen, men haft lite strul med att få till det på mer än min hemmadator. Kändes riktigt skönt när jag faktiskt listade ut det själv, med hjälp av inlägg på nätet förstås ;).
Nu återstår bara att skriva ett mail till Bahnhof och se till att de drar av den månaden som teknikerna struntade i att fixa nätet..
Ha en härlig lördag där ute. Önskar er alla kärlek i överflöd, skulle önska att ni alla som jag älskar fanns här hos mig så jag fick kramas lite.

Från mobilen!

Jaha då testar jag att blogga från mobilen. Så det kan ju bli en del fel. Smile!  Att jag sitter vid mobilen har med att göra med att jag inte har något Internet hemma. Har inte haft det på en månad nu. Urgg!  Ringt Bahnhof förr tredje gången idag. Trevliga på supporten varje gång men trött på det ändå. Tilläggas kan dock att även de tyckte att teknikerna inte gjort sitt jobb så de skulle nu lämna det vidare till sin chef. Så nu kanske det händer något.
Sedan är det ju så att jag redan är stressad kroppsligen. Så till den pass så att jag till och med glömde bort tiden hos företagsläkaren igår. Men som han sa det var nog meningen eftersom han nog ändå behöver mer än timme med mig. Så nu finns det två timmar tillgodo när vi ses. Ha det nu såå gott där ute alla människor.