Har nu bockat av 1,5 av de tre sakerna som min läkare tyckte att jag skulle göra.
I måndags frågade jag min son om när och hur han tycker att jag ska berätta för hans syskon. Svaret jag fick: När du är riktigt säker på att det hänt. Gissa om det kändes som ett slag i magen och ångesten kom krypande väldigt fort. Dock gick det bra och jag förklarade att jag var hundra procents säker på att det har hänt, att hans pappa tyvärr verkligen har varit otrogen. De personer jag fått reda på det av är några jag litar på till hundra procent vad gäller det här. Han svarade då att han tror att min mellangrabb redan nu kan vara redo men inte lillebror nr 2. Dock så var mitt huvud fullt av att hans pappa verkar ha sagt något. Är dock inte säker på det och tänker inte lägga ägna för mycket tankar på det, jag vet att det jag fått reda på är sant. Så är det, de som vill tro något annat tänker jag inte lägga någon krut på, förutom om det blir mina barn förstås. De är fortfarande lika kära för mig, även om de skulle vägra tro på mig.
Idag har jag skrivit ett brev till min mamma och bonuspappa. Då rann tårarna ganska rejält, men det känns skönt nu efteråt även om jag känner mig tömd på energi. Som tur är har jag en klok väninna, ja jag har många kloka väninnor, men just denna dag så var det en som skrev. Gör det nu av med det så att du kan må bra tillsammans med oss i sommar.
Resten av veckan har också mysig och härlig så jag kommer snabbare upp igen.
Alla dagar har varit fyllda med bio, testunder, spel och mingel, lite vin och god mat samt underbara människor i min närhet.
I morgon läggs brevet på och sedan får vi se hur de reagerar. Tufft men nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar